”Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.” (2 Kor. 3:6)
När Mose kom gick ner från Sinai berg, där han under 40 dagars tid varit tillsammans med Gud och bland annat fått motta stentavlorna med de 10 budorden, fann han ett folk i stort moraliskt förfall. Under Mose frånvaro hade samma nation som upprepade gånger fått se Guds övernaturliga ingripanden, så att de kunnat fly slaveriet i Egypten, nu gjort det ofattbara. De hade låtit tillverka en avgud, en kalv i guld, som de tillbad och gav äran för att ha fört ut dem från Egypten. I samband med att de frambar offer till denna ”gud” bedrev de även sexuell omoral.
I sin stora besvikelse över att Israels folk agerat på detta sätt slog Mose sönder stentavlorna med de tio budorden, som Gud låtit skriva med sin egen hand. Folkets agerande ledde till att de drabbades av Guds dom, vilket resulterade i att 3 000 personer dödades med svärd under en och samma dag. Alltså; när lagen gavs på Sinai berg – vilket var startpunkten på det gamla förbundet – dog 3 000 personer (se 2 Mos. 32:25-28).
Annorlunda var det på pingstdagen då den Helige Ande föll över de lärjungar som var samlade i den övre salen i Jerusalem. På samma sätt som det gamla förbundet inleddes genom att lagen gavs till Mose på Sinai berg, är pingstdagen födelsedagen för det nya förbundet, eftersom Gud från och med denna dag, genom den Helige Ande, skrivit sin lag i de troendes hjärtan. I samband med att Petrus predikade på pingstdagen till den skara som förundrats över att lärjungarna började vittna om Guds väldiga gärningar genom att tala på främmande språk (”tungotal”), kom 3 000 människor till tro på Jesus Kristus (se Apg. 2:41).
När det gamla förbundet – lagens förbund – invigdes dog 3 000 personer. Men när det nya förbundet – nådens förbund – trädde i kraft fick 3 000 personer motta evigt liv genom att de kom tro på Jesus. Lagen leder till död, medan nåden leder till liv. Vi bör vara mycket tacksamma över att vi nu lever i det nya förbundet!
När Paulus jämför det gamla och det nya förbundet i 2 Korintierbrevets 3:e kapitel, visar han hur väsensskilda de är:
Det gamla förbundet… Det nya förbundet…
är bokstavens förbund (v. 6) är Andens förbund (v. 6)
dödar (v. 6) ger liv (v. 6)
är dödens tjänst (v. 7) är Andens tjänst (v. 8)
inristades med bokstäver på stenar (v. 7)
hade en härlighet som bleknade (v. 7) har en mycket större härlighet (v. 8)
är fördömelsens tjänst (v. 9) är rättfärdighetens tjänst (v. 9)
hade härlighet (v. 9) är mycket rikare på härlighet (v. 9)
har nu inte längre någon härlighet (v. 10) har en överväldigande härlighet (v. 10)
kom med härlighet (v. 11) har mycket större härlighet (v. 11)
bleknade (v. 11) består (v. 11)
Det gamla förbundet – bokstavens förbund – leder till död och fördömelse och har nu inte längre någon härlighet kvar. Det nya förbundet – Andens förbund – leder däremot till liv och rättfärdighet och har en mycket större härlighet som består för alltid, förklarar Paulus.
Det paradoxala är att båda förbunden återfinns i samma bibel. Den stora majoriteten av världens kristna har inte förstått skillnaden mellan dem. Detta har lett till att evangeliet förlorat sin genomslagskraft, eftersom ”lite surdeg syrar hela degen” (Gal. 5:9). Genom att blanda nådens evangelium med lagen har vi förkunnat både liv och död, rättfärdighet och fördömelse – samtidigt. Det som har en bestående härlighet har blandats med det som inte längre har någon härlighet överhuvudtaget.
Som pånyttfödda troende är du och jag det nya förbundets tjänare. Det ”evangelium” vi lever och predikar måste således baseras enbart på det nya förbundet. För att detta ska kunna ske behöver vi först få en uppenbarelse från den Helige Ande om hur de båda förbunden skiljer sig åt.
Vi får ofta höra att om bara vi kristna ber mer, försakar mer, eller blir mer eniga med varandra, så kommer Gud att sända väckelse. Dylika uttalanden må vara välmenande men stämmer helt enkelt inte.
Bön är mycket viktigt. Försakelse och kristen enhet likaså. Men väckelse kommer bara på ett enda sätt: genom att troende predikar evangeliet i den Helige Andes kraft (läs Apostlagärningarna!). Och för att detta ska kunna ske måste vi troende först få en uppenbarelse om vad evangeliet innebär, så att vi kan förmedla det på rätt sätt. Det är omöjligt att predika korrekt om man själv inte förstått budskapet.
Gud håller inte tillbaka väckelsen. Han behöver inte trugas eller nödgas att sända en ny andeutgjutelse. Gud är mer motiverad att se människor komma till tro än vad vi är och någonsin kommer att bli. Väckelsen är redan här. Väckelsens eld sprids genom evangeliets förkunnelse – åtföljt av mirakler och kraftgärningar. När Gud sände Jesus till jorden – och den Helige Ande på pingstdagen – sände Han allt Han någonsin kommer att sända. Gud behöver inte övertalas att sända väckelse. Han har redan gett oss missionsbefallningen, att dela evangeliet med hela skapelsen, och genom den Helige Ande utrustat oss med allt vi behöver för att uppdraget ska kunna fullföljas.
Den folkväckelse vi kristna så länge har hört profetior om, längtat efter och bett om, kommer att föregås av att vi troende återupptäcker nådens evangelium. Hela Kristi kropp måste omskolas i det nya förbundets realiteter, så att det som predikas i våra kyrkor, bibelskolor och läroinstitut är nådens evangelium – och inget annat!
