19 Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 Vi har en stor överstepräst över Guds hus. 22 Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. (Hebr. 10:19-22)
I det gamla förbundet var vägen in i ”det allra heligaste” i templet blockerad genom ett förhänge som separerade det allra heligaste från den övriga delen av templet som bestod av ”det heliga” och ”förgården”. Endast en person – översteprästen – fick gå in i det allra heligaste vid ett enda tillfälle varje år för att bringa försoning för det judiska folket. I och med att bara översteprästen fick gå in i det allra heligaste vid endast ett tillfälle om året, band man ett rep kring hans fot om han skulle avlida eller förlora medvetandet när han befann sig därinne. Detta så att man kunde dra ut honom utan att någon otillbörlig skulle bli tvungen att gå in och hämta ut honom. Så förbjudet var det för gemene man att träda in i det allra heligaste.
Hebreerbrevets författare berättar att vi nu – på grund av Jesu fullbordade verk – med frimodighet kan gå in i det allra heligaste. Detta sedan Jesus, vår överstepräst, med sitt eget blod gått in i det allra heligaste i himlen och vunnit en ”evig återlösning” (se Hebr. 9:12). Detta betyder att vi numera kan ha gemenskap med Gud fullt ut! Inget förhänge står i vägen. Vi behöver inte närma oss Gud via ombud i form av präster eller pastorer. Var och en som tror på Jesus – oavsett nationalitet eller bakgrund – kan ha en intim kärleksrelation med Gud.
Den väg på vilken vi nu kan ha gemenskap med Gud och frimodigt ”vandra in i det allra heligaste” kallas ”den nya och levande vägen”. Därmed måste man kunna dra slutsatsen att det också finns en ”gammal och död väg”.
Den ”gamla och döda vägen” åsyftar Mose lag och det gamla förbundet, som handlade om att man kunde relatera till Gud baserat på hur bra man varit på att hålla alla lagens 613 bud och regler. Det är också så som alla världsreligioner i praktiken fungerar.
Alla religioner lär ut att om man bara ger till de fattiga, ber, fastar, mediterar, åker på pilgrimsfärder, eller ägnar sig åt andra fromhetsövningar, så kommer detta att göra att man får extra favör med Gud. Relationen med Gud baseras på hur duktig man varit på att följa en uppsättning bud och levnadsregler.
Jesus kom för att introducera en ny och levande väg till Gud, som en gång för alla skulle förpassa lagens och självprestationernas gamla och döda väg till historiens skräphög. Han kom för att visa att Gud älskar människan med en villkorslös kärlek. Han kom för att introducera Guds nåd och barmhärtighet. Han kom för att visa världen vem Gud verkligen är.
Vi kan inte bli rättfärdiga, eller ta del av Guds välsignelser, på grund av hur duktiga vi själva har varit. Allt vi får av Gud tar vi emot av nåd genom tro, dvs. genom att vi tror på Guds villkorslösa kärlek till oss – på grund av vad Jesus har gjort för oss genom sin död och uppståndelse.
Den väg vi vandrar på när vi försöker göra oss förtjänta av vår relation med Gud, eller förtjäna Guds välsignelser genom våra egna prestationer är ”gammal och död”. Den nya och levande vägen – som handlar om att vi förtröstar på Jesus och vad Han har gjort istället för på oss själva – står öppen för var och en som vill och tror. På denna väg kan vi med frimodighet och med ett rent samvete ha gemenskap med Gud, i trons fulla visshet om att Jesus tagit bort våra synder och gjort oss heliga och fläckfria inför Honom (se Ef. 1:4).
