I bönen Fader Vår uppmanas vi att be: ”Låt Din vilja ske, på jorden som i himlen” (Matt. 6:10).
Att Guds vilja inte alltid sker på jorden är uppenbart. Hade så varit fallet hade det inte funnits något behov för oss att be om att Guds vilja ska ske på jorden liksom den sker i himlen. Krig, hungersnöd, mord och våldtäkter är exempel på hemska saker som absolut inte är uttryck för Guds vilja. Gud är bara god och bara goda gåvor kommer ifrån Honom (Jak. 1:17, 1 Joh. 1:5).
I denna artikel ställer vi dock frågan: Kommer Guds yttersta vilja att ske innan tidsåldrarna nått sitt slut och evigheten inträtt? Eller kommer allting sluta med att Gud på ett miserabelt sätt misslyckas med sitt skapelseverk?
Paulus berättar i Efesierbrevet vad som är Guds yttersta vilja. Detta hade tidigare varit ett mysterium, men har nu – genom Jesu fullbordade verk på korset – blivit uppenbarat:
9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus. (Ef. 1:9-10)
Guds yttersta vilja är att sammanfatta allt i sin Son Jesus Kristus.
Jag tror att vad Paulus här talar om har en dubbel uppfyllelse. Dels har det redan skett genom försoningen, men dels ska det också manifesteras genom att det blir en fysisk verklighet – vid tidsåldrarnas slut. Allt i himlen och på jorden har – potentiellt sett – sammanfattats i Kristus genom försoningen. Men detta har ännu inte blivit fysiskt manifesterat, eftersom alla människor ännu inte har tagit emot Jesus.
32 Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig.” 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. (Joh. 12:32-22)
Jag menar att även detta bibelord har en dubbel uppfyllelse. I och med att Jesus härmed åsyftade sin död på korset, måste detta delvis redan ha uppfyllts. Genom försoningen har Jesus – potentiellt sett – dragit alla människor till sig Själv. Men alla människor har ännu inte tagit emot Honom. Därmed återstår det något som ännu inte har uppfyllts, men som kommer att uppfyllas i framtiden, eftersom Gud aldrig misslyckas.
I Timoteusbrevet hittar vi ett annat uttalande från Paulus som visar oss vad Guds vilja är:
3 Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen för alla. (1 Tim. 2:3-6)
Gud vill inte att någon person ska gå förlorad. Han har inte – som kalvinisterna säger – förutbestämt vilka som skall finna frälsning i Kristus och vilka som skall gå evigt förlorade. Han gav sig själv till lösen för alla. Han vill att alla ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Kommer Han att få som Han vill? Kommer Gud att få sina yttersta drömmar och önskningar uppfyllda? Kommer alla människor att bli frälsta och komma till insikt om sanningen? Kommer allt – i himlen och på jorden – att sammanfattas i Kristus?
Svaret på denna fråga måste bli: Ja. Tiden kommer nämligen då varje knä skall böjas och varje mun bekänna att Jesus är Herre – i himlen, på jorden och under jorden! I och med att det sägs i himlen, på jorden och till och med under jorden, måste detta innebära att alla är inkluderade.
10 för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, 11 och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. (Fil. 2:10-11)
Paulus förklarar i 1 Korintierbrevet att det inte går att bekänna att Jesus är Herre utan att man står under den Helige Andes kraft och inflytande (1 Kor. 12:3). Och i Romarbrevets 10:e kapitel förklarar han vad som händer när man i sitt hjärta tror att Jesus har uppstått ifrån de döda, och med sin mun bekänner Honom som Herre:
9 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. (Rom. 10:9-10)
Detta talar för att när alla i himlen och på jorden och under jorden bekänner Jesus som Herre, så kommer detta leda till att alla blir frälsta (som inte redan blivit det)! Universums Herre och Skapare kommer inte att misslyckas. Allt i himlen och på jorden skall sammanfattas i Hans älskade Son – Jesus Kristus.
Du kanske tänker: Varför ska vi då hålla på med missions- och församlingsverksamhet? Är det inte bättre att vi alla bara äter och dricker och är glada – för allt blir ju ändå bra till slut? Nej, absolut inte! Vi ska alla få stå till svars inför Gud för hur vi har levt våra liv! Det kommer en dom! Alla de bibelord som talar om den yttersta domen – inklusive om eldsjön – kommer att uppfyllas. Vi bör ta alla dessa skriftställen på största allvar!
Men huvudargumentet för varför vi predikar evangeliet är inte att vi vill rädda människor från vad vi brukar kalla ”helvetet”. (Notera att ordet helvete inte överhuvudtaget förekommer i bibelns grundtext). Evangeliets budskap är inte ”turn or burn”, omvänd dig eller brinn i helvetet! Orsaken till varför vi predikar evangelium är i första hand inte att vi vill rädda människor från något. Det handlar snarare om att rädda människor till något.
Vi skapades till att leva i en intim och innerlig kärleksrelation med Gud. Vi skapades till att förhärliga Honom med våra liv. Orsaken till att vi predikar evangeliet är att den relation som gick förlorad genom syndafallet skall bli upprättad – mellan Gud och varje enskild människa. Gud älskar alla människor och vill inte att någon enda skall gå förlorad (från denna kärleksrelation med Honom). Gud är som den gode Herden som lämnar de 99 andra fåren hos fårvaktaren och går ut och letar efter det enda bortsprungna fåret. Han ger inte upp förrän Han har funnit det! Om Fadern bryr sig så mycket om relationen med varje enskild människa, bör också vi göra det. Det är en familjefråga. Vi är medarbetare i vår himmelska Pappas familjeföretag!
Evangeliet handlar dock inte bara om att ”rädda de förlorade”. Det handlar också om att befria människor från religion. Ordet religion kommer ursprungligen från de latinska orden religare, vilket betyder ”att binda” och religio, som betyder ”skyldighet”. Människor över hela världen från olika religioner – inklusive den kristna religionen – vandrar idag i religiös fångenskap, nedtyngda av religiösa bud och regler. Evangeliet sätter oss fria från en prestationsbaserad relation med Gud – till att leva i en relation med Honom baserad på Hans villkorslösa kärlek.
Gud vill att alla människor ska finna frihet, kärlek, nåd, glädje, frid och tröst i Kristus! Jesus kom för att vi skulle ha ”liv i överflöd” (Joh. 10:10). Detta liv vill Han skall förmedlas till varje människa. Han vill att allt skall uppfyllas av Kristus, så att allt i himlen och på jorden är sammanfattat i Honom. På grund av detta predikar vi evangelium.
