Vad betyder det att “falla ur nåden”?

“Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.” (Gal. 5:4)

När någon känd person eller framgångsrik predikant råkar ut för en skandal, hör vi ofta på nyheterna i den engelskspråkiga världen att de har ”fallen from grace”, dvs. att de har fallit från, eller fallit ur nåden. Detta åsyftar uppenbarligen hur de har fallit från en position av att vara firade kändisar, till en position av skam och dåligt rykte. Men uttrycket ”fallen from grace” eller att ”falla ur nåden” kommer ursprungligen från Galaterbrevet i bibeln.  

I Galaterbrevet betyder ”fallen from grace” något helt annorlunda jämfört med hur detta uttryck används av sekulära nyhetsmedier idag. Aposteln Paulus sa till Galaterna att de hade fallit ur nåden därför att de hade slutat med att förtrösta på Guds nåd och vad Jesus hade gjort för dem som den enda vägen genom vilken de kunde behaga Gud och vara rättfärdiga inför Honom. Istället för att bara förtrösta på Jesus, började de dessutom att förtrösta på deras egen godhet, förmåga och deras egna prestationer. Galaterna hade startat på rätt sätt genom att ta emot nådens evangelium, men efter ett tag hade legalistisk undervisning infiltrerat församlingen så att de trodde att det var nödvändigt att låta omskära sig – som det judiska folket under lagen – för att ha rätt ställning inför Gud och kunna ta emot välsignelser från Honom.

Uttrycket att ”falla ur nåden” handlar om närhelst vi som pånyttfödda troende slutar att förtrösta endast på Jesus, och istället förtröstar på hur bra vi har varit på att leva upp till en viss religiös standard, vare sig det handlar om omskärelse som i Galaterbrevet, eller vårt böneliv, hur mycket vi fastar eller ger i kollekten, eller något annat som vi har gjort, i motsatsförhållande till vad Jesus har gjort för oss. 

Att falla ur nåden är i själva verket mycket farligt. Det ögonblick vi slutar att förtrösta på Jesus som vår frälsare, riskerar vi att förlora vår frälsning. Jag tror inte att det är lätt hänt för en pånyttfödd troende att förlora sin frälsning. Jag tror det är svårt. Men jag tror samtidigt att det händer – inte när kristna begår någon synd eller något misstag som betraktas som särskilt allvarligt, utan när kristna slutar att förtrösta på vad Jesus har gjort för dem på korset som den enda vägen genom vilken de kan få evigt liv. Närhelst vi börjar förtrösta på våra egna goda gärningar befinner vi oss på farlig mark. 

Förmodligen är det denna kategori av människor som Jesus åsyftade när Han sa att Han kommer att säga till människor som profeterat, kastat ut demoner och utfört mirakler i Hans namn: ”Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni förbrytare” (Matt. 7:23).

Evangeliets goda nyheter är att om vi som pånyttfödda troende begår någon allvarlig synd, så faller vi inte ur nåden; vi faller in i Guds ocean av nåd. Kanske har du gjort något som du djupt ångar och undrar om Gud fortfarande älskar dig och vill välsigna dig. Så länge som du förtröstar på Jesus och vad Han har gjort för dig som grunden för din frälsning, har du inte fallit ur nåden. Tillåt dig själv att falla in i Hans obegränsade nåd. I Honom har du syndernas förlåtelse, och i Honom är du rättfärdig, helig och fullt accepterad av Gud – oavsett vilka omständigheter du förnärvarande går igenom och oavsett vilka misstag du kan ha begått. 

Bibeln säger: ”den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen…” (Ords. 24:16).

Om du har fallit, säger Gud till dig: Min nåd är större än dina tillkortakommanden. Förtrösta på vad Jag har gjort för dig, genom Jesus Kristus. Res dig upp och börja vandra igen, i vetskapen om att Jesus själv är din rättfärdighet, helgelse och återlösning (1 Kor. 1:30). Hans nåd är mer än nog för dig. 

Facebooktwittermail

Spread the word. Share this post!