15 Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus? 18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad. 20 Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. 21 Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre. (Rom. 5:15-21)
Vad väger tyngst – Adams synd eller Jesu försoningsverk? Alla kristna skulle nog spontant och intuitivt svara att Jesu försoningsverk naturligtvis väger tyngst. Men om (hypotetiskt sett) 90 % av världshistoriens befolkning – som aldrig tog emot Jesus under sitt jordeliv – kommer att brinna i ett evigt helvete, utan möjlighet att undkomma detta lidande, måste man ifrågasätta om Jesu försoningsverk verkligen väger tyngst. Om helvetets plågor är eviga för alla de som inte trott evangelium, måste man snarare komma fram till att Adams synd ledde till betydligt mer långtgående konsekvenser än vad Jesu försoningsverk gjorde.
Paulus poängterar dock flera gånger i Romarbrevets 5 kapitel att Jesu försoningsverk – med råge – väger tyngre än Adams synd:
– Syndafallet (genom Adam) kan inte jämföras med nåden (genom Jesus) (v. 15).
– Liksom de många dog genom Adam fall, så har Guds gåva SÅ MYCKET MER överflödat till de många genom Jesu nåd (v. 15).
– Domen kom genom Adam och ledde till fördömelse, men gåvan kom genom Jesus och ledde till ett frikännande, och denna gåva KAN INTE JÄMFÖRAS med domen (v. 16).
– Liksom döden kom att regera efter Adams fall, HUR MYCKET MER skall då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom Jesus Kristus! (v. 17).
– Liksom Adams fall ledde till fördömelse för alla människor, har Jesu lydnad lett till en frikännande dom och liv för alla människor! (v. 18).
– Liksom de många stod som syndare genom Adams olydnad, ska också de många stå som rättfärdiga genom Jesu lydnad (v. 19).
– Där synden (som började med Adam men accelererade efter att lagen gavs) blev större, överflödade nåden genom Jesus desto mer (v. 20).
Vad försöker jag säga? Att Jesu försoningsverk innebär att alla människor redan är frälsta? Absolut inte. Frälsning och evigt liv förutsätter personlig tro på Jesu död och uppståndelse, samt att man bekänner Jesus som Herre (Rom. 10:9-10). Om så inte vore fallet kunde vi lägga ner all missionsverksamhet och kyrkoverksamhet omedelbart. Nej, för att bli frälst krävs en individuell omvändelse genom att man positivt, genom tro, gensvarar till Jesu försoningsverk på korset.
Vers 17 är en nyckelvers angående detta, som visar oss att vårt positiva gensvar är nödvändigt: De som TAR EMOT nåden och rättfärdighetens gåva skall ”regera i liv”.
Men vad dessa verser i Romarbrevets 5 kapitel däremot ger oss hopp om – inte minst versarna 18 och 19 – är att alla människor en gång i framtiden av egen fri vilja kommer att säga ja till Jesus. Gud tvingar sig inte på någon, men väntar tålmodigt, eftersom Han vill att ”alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen” (1 Tim. 2:4).
Kommer Gud att få som Han vill? Kommer alla människor att bli frälsta och komma till insikt om sanningen? Inte om möjligheten att ta emot Jesus som Herre är begränsad till jordelivet. Flertalet människor på jorden lever och dör för närvarande otvivelaktigt utan att säga ja till Jesus.
Men Paulus säger i Filipperbrevet att (någon gång i framtiden) ALLA knän skall böjas och ALLA tungor bekänna att Jesus är Herre:
– I HIMLEN,
– PÅ JORDEN
– och UNDER JORDEN.
Låt oss läsa detta skriftställe:
9 Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,10 för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden,11 och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. (Fil. 2:9-11)
I och med att det står ”i himlen, på jorden och under jorden” torde detta betyda att alla människor – både levande och döda – dvs. alla som någonsin levt genom hela världshistorien, är inkluderade.
Tidigare, när jag inte var särskilt påläst på detta ämne, har jag antagit att detta rör sig om en framtvingad bekännelse, varefter de som inte tog emot Jesus under jordelivet kommer att brinna för evigt i helvetet. Men ingenstans i bibeln står det att man inte kan ta emot Jesus som Herre efter jordelivet. Tvärtom finns det flera bibelställen som indikerar att detta faktiskt kan vara möjligt (vilket jag kommer att ta upp i en annan artikel).
Är vår himmelske Far verkligen sådan? Vill Han ha en framtvingad bekännelse från alla människor, en sista ego-tripp, så att Han därefter kan straffa dem i evigheters evigheter? I så fall vägde trots allt Adams synd tyngre än Jesu försoningsverk. Men om ska vi tro på vad Paulus säger om saken, kan så rimligen inte vara fallet.
