32 Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig.”33Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. (Joh. 12:32-33)
Jesu ord i Johannesevangeliet kapitel 12:32 om att när Han blivit upphöjd från jorden ska Han dra alla till sig, har ofta missförståtts till att om vi bara arrangerar ett bönemöte, eller en lovsångsgudstjänst, där vi upphöjer Jesus i lovsång och tillbedjan, så kommer Jesus att gripa in, frälsa och dra människor till sig själv.
Men detta är inte alls vad Jesus pratade om. Jag är glad att aposteln Johannes förklarade exakt vad Jesus menade, så att det inte finns rum för missförstånd.
I den nästkommande versen, vers 33, säger Johannes: “Detta sade Han för att ange på vilket sätt Han skulle dö”. När Jesus talade om att Han skulle dra alla människor till sig när Han blivit upphöjd, åsyftade Han sin egen död på korset – inte våra böne- eller lovsångsgudstjänster.
Missförstå mig inte. Böne- och lovsångsmöten är viktiga. Att lyfta upp Jesus i lovsång och tillbedjan är mycket viktigt, men detta kommer definitivt inte att dra alla människor till Gud. Detta har Jesus nämligen redan tagit hand om.
”Det är därför vi arbetar och kämpar, för vi har satt vårt hopp till den levande Guden som är Frälsaren för alla människor, först och främst för dem som tror” (1 Tim. 4:10).
Evangeliet, de goda nyheterna, är att när Jesus dog på korset, så försonade Gud världen med sig själv. När Jesus blev upphöjd på korset, när Han dog för världens synder, blev alla människor dragna till Gud. Gud håller därför inte människors synder emot dem. Han ser på världen genom korset och Jesu fullbordade verk. All människor, folk och stammar har redan blivit dragna till Gud. Dörren till Gud är nu öppen för var och en som tror på Jesus. Detta faktum består oberoende av huruvida vi arrangerar böne- eller lovsångsmöten eller inte!
Jag älskar bönemöten och har varit verksam som lovsångsledare i mer än 15 år. Men vi bedrar oss själva om vi tror att människor ska bli frälsta, eller ”dragna till Gud”, om vi stänger in oss i våra kyrkor och bara ägnar oss åt bönemöten eller lovsångsgudstjänster. Jesus sa: ”GÅ UT och predika evangeliet”!
I Apostlagärningarna är mönstret att de troende, i tider av förföljelse och motstånd, samlades i bön så att de kunde få styrka och frimodighet att gå ut och predika. När de gick ut och delade evangeliet, bekräftade Gud ordet med tecken, under och mirakler.
En livsstil av bön och tillbedjan är mycket viktigt för den troende. Bara när vi har en levande relation med Gud, kan vi på ett trovärdigt sätt vara Jesu representanter. Men bön eller lovsång i sig själv kommer inte att få människor frälsta eller ”dra dem till Gud”.
Alla människor har redan blivit dragna till Gud på grund av vad Jesus gjorde på korset. Men problemet är att de flesta i världen inte vet om detta. På grund av det har Gud gett oss troende det mycket viktiga uppdraget att förkunna för världen vad Jesus har gjort. När människor tror de goda nyheterna blir de frälsta och mottar evigt liv.
Istället för att låsa in oss i våra kyrkor, i hopp om att våra interna samlingar ska dra människor till Gud, borde vi istället be Gud om möjligheter att få dela evangeliet med andra, och därefter gå ut. Bara då kan människor bli frälsta och bara då får vi uppleva vad vi ägnar en stor del av tiden på våra bönemöten åt att be Gud om – väckelse.
