Att helgelse och en helig livsstil är viktigt för oss som är kristna, råder det ingen tvekan om. Men när det gäller frågan om hur når vi dit, går åsikterna isär. Det är en utbredd mening inom kristna kretsar att blir frälsta av nåd, men att vi därefter måste sträva efter att bli heliga. Vi får ofta höra budskap om att vi måste jaga, längta, eller söka, efter helighet. Som ett resultat sjunger vi sånger som ”Gud, jag är desperat efter Dig”, ”Kom och var med mig”, ”Jag hungrar och törstar efter mer av Dig”, ”Gör mig helig” osv.

Allt detta låter andligt och bra och intentionerna är för det mesta goda, men jag påstår att detta går tvärtemot evangeliet och det nya förbundet. Det finns vissa bibelord i det nya testamentet som verkar peka mot att vi måste sträva, eller arbeta, för att bli heliga. Men jag påstår att om vi läste dessa bibelord utifrån sammanhanget så skulle vi förstå dem på ett helt annat sätt.

Till exempel, i Hebreerbrevet står det:

”Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren”. (Hebr. 12:14, SFB 1998)

 För att förstå denna vers rätt, behöver vi också läsa verserna före och efter, samt ha ett hum om sammanhanget inklusive veta vad själva temat i Hebreerbrevet är. Versen direkt efter säger:

”Se till att ingen går miste om Guds nåd…” (Hebr. 12:15)

 I samband med uppmaningen att vi ska sträva efter helgelse, betonas det alltså att vi ska se till att ingen går miste om nåden, som ju handlar om att vår gemenskap med Gud är oförtjänt och inte baserad på något vi har gjort, utan endast baserad på vad Jesus har gjort för oss.

Hebreerbrevet skrevs till judiska kristna som genomgick förföljelse från det judiska samhället, till följd av att de hade tagit emot Jesus. På grund av förföljelsen, var dessa kristna judar frestade att återvända till judendomen och det gamla förbundet, för att återigen bli accepterade i det judiska samhället. Hela Hebreerbrevet skrevs till försvar för det nya förbundet och Jesu fullbordade verk. Budskapet är: Gå inte tillbaka till det gamla förbundet, stanna i det nya. Gå inte tillbaka till lagen genom att förtrösta på era egna gärningar, förbli i Guds nåd, även om detta leder till förföljelse!

Dessförinnan, i kapitel 10, står det att vi troende blivit ”helgade”, genom att Jesu Kristi kropp har offrats ”en gång för alla” (Hebr. 10:10) och att Gud genom detta enda offer ”för all framtid” gjort de som helgas ”fullkomliga” (Hebr. 10:14). Detta verkar motsäga att vi måste söka, eller stäva, efter helgelse för att få se Gud.

Jag påstår att när författaren till Hebreerbrevet sa att ”utan helgelse får ingen se Herren”, så talade han om att det enda sättet vi kan ha gemenskap med Gud är genom tro på Jesus, och inte genom den judiska religionen. Att sträva efter helgelse, är att söka gemenskap med Gud genom Jesus, för skriften visar oss att Gud har gjort Jesus till helgelse för oss.

”Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning”. (1 Kor. 1:30)

Helgelse, eller helighet, är inte något vi ska jaga efter som om vi inte redan har det. Helgelse är en person, och den personen är Jesus Kristus! När vi har Honom är vi rättfärdiga, heliga och fläckfria inför Gud. Att sträva efter helgelse är helt enkelt att sträva efter att ha fokus på Jesus och vad Han har gjort för oss. Jag har goda nyheter: Han är inte långt borta. Han bor i oss, om vi har tagit emot Honom. Att ständigt koppla med Jesus som lever på insidan av oss – detta är sann helighet och helgelse.

Tankegången i det gamla förbundet är att vi inte är heliga och därför måste sträva efter att bli heliga. Först när vi har levt heligt nog, kommer Gud att älska oss, verka i våra liv och ha en intim relation med oss. Det nya förbundet vänder upp och ner på detta tankesätt. När vi tar emot Jesus blir vi gjorda rättfärdiga, heliga och fläckfria inför Gud som en fri gåva. Detta är del av frälsningspaketet, som vi redan har fått. Det var på grund av detta som Paulus skrev brev till ”de heliga” i Efesos, Korinth, Filippi osv. Paulus kallade dem ”heliga”, trots att de var långt ifrån perfekta i sig själva och inte alltid levde rätt. Innan han gav dem föreskrifter om hur de skulle leva ut det kristna livet i praktiken, började han alltid med att först etablera dem i vilka de – av nåd – redan var i Kristus.

Hur kan vi leva heligt? Det startar med att vi på allvar tar till oss, och börjar tro på, denna sanning: Jag är helig på grund av att jag har Jesus. Han är min rättfärdighet, helighet och helgelse. Ju mer vi förnyar vårt sinne efter denna sanning, desto mer gudfruktigt kommer vi också att leva.

Låt mig respektfullt säga det följande: Om ditt synsätt är att du (om du är en pånyttfödd kristen) inte är helig, och du därför måste stäva efter, ropa efter, eller arbeta för att blir helig, så kommer du att vara i precis samma situation om 10, 20 och 30 år framåt i tiden. Du kommer fortfarande att ha kvar samma känsla av att du inte räcker till och att du varken är helig eller bra nog. Samma böner du ber idag, kommer du också att be då.

Kan det vara så att vi har satt vagnen före hästen i vår syn på helighet och helgelse? Har vi kanske mer att lära än vad vi traditionellt sett har fått höra angående detta ämne? Finns det ett bättre och mer effektivt sätt att nå fram till det slutresultat vi alla önskar: att kristna lever en helig livsstil?

Jag menar att vi behöver förnya vårt sinne efter de realiteter som gäller i det nya förbundet angående helighet och helgelse. En helig livsstil är inte en rot till gemenskap med Gud, eller villkoret för intim gemenskap med Honom. En helig livsstil är en frukt av en intim och innerlig relation med Gud.

”Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid”. (Hebr. 4:16)

¹⁹Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste ²⁰ på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. (Hebr. 10:19-20)

Jesus har öppnat vägen för oss att komma inför nådens tron, in i det allra heligaste. Det finns ingen mer intim plats att vara på! Intimitet med Gud är inte till för en kristen elitgrupp, som har lyckats leva upp till en viss helighetsstandard. Intimitet med Gud är möjligt för varje person som tror på Jesus och är ett Guds barn!

Vägen är banad. Låt oss utnyttja det faktum att dörren är öppen! Låt oss frimodigt gå fram till nådens tron, ha gemenskap med Gud och i den gemenskapen låta oss förvandlas, från härlighet till härlighet, alltmer till Kristi avbild.

”Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor. 3:18)