”Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde…” (Gal. 3:19)

²² Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. ²³ Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. ²⁴ Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵ Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare. (Gal. 3:22-25)

Mose lag och budord må vara rättfärdiga och heliga (se Rom. 7:12), men utgör inte Guds ursprungsplan eller bästa för mänskligheten. Lagen gavs inte för att vi skulle få evigt liv eller för att göra oss rättfärdiga inför Gud, utan för att exponera mänsklighetens synd så att alla skulle förstå att vi behöver en frälsare – Jesus Kristus (se. Rom. 3:19-20).

En annan orsak till att Gud gav lagen – utöver för att uppenbara mänsklighetens syndfullhet och behov av Kristus – var för att begränsa utbredelsen av synd och orättfärdighet i samhället. I ett laglöst samhälle utan lagar och regler eller någon ordningsmakt som upprätthåller dessa, kommer folket – förr eller senare – att plundra butikerna, konstant överträda hastighetsbegränsningarna, undvika att betala skatt och göra allt de känner för utan några som helst moraliska betänkligheter. Utan lagar, regler och normer kommer ett samhälle snabbt att övergå i kaos.

Även i det demokratiskt styrda samhällen där lagstiftningen inte grundas på något högre än mänskligheten själv, dvs. Gud, är det i princip möjligt att lagstifta om allt möjligt. Som exempel på detta kan nämnas många länders djupt omoraliska abortlagstiftningar där dödande av oskyldigt liv inte bara legaliseras utan rentav uppmuntras samtidigt som de sanningssägare som protesterar mot vad som försiggår svartmålas och beskylls för att vara mörkermänniskor.

Om det inte finns en Gud eller i varje fall en högre moralisk verklighet som lagstiftningen har sin utgångspunkt i, är det i princip inget som säger att det vore fel av 51 procent av befolkningen att rösta om att de övriga 49 procenten av befolkningen ska fängslas eller avrättas. Om det inte finns någon objektiv sanning (grundad i Gud och Hans ord) och allt är relativt, så kan också allt bli möjligt och tillåtet. Inom den moderna rättsläran innebär inriktningar som ”rättspositivismen” och ”rättsrealismen” i dess kärna att tankar om rätt och fel, moral och eviga sanningar endast utgör yttryck för någons subjektiva känslor eller tankar och därför inte måste respekteras varken i lagstiftningen eller i praktiken. Vad ett sådant förkastligt synsätt kan leda till har vi sett exempel på i form av Nazityskland och i kommunistiskt styrda länder.

För att ett samhälle ska kunna vara harmoniskt och bestå under en längre tid måste lagstiftningen skydda minoriteters och individers rättigheter, vilket i sin tur förutsätter att individen tillförsäkras konstitutionella rättigheter grundade i naturrätten. Det var denna insikt som ledde till utformningen av vad vi idag kallar ”mänskliga rättigheter” efter det Andra Världskriget.

Mose lag reglerade inte bara det judiska folkets tillbedjan av Gud, utan fungerade också som deras civilrättsliga och straffrättsliga lag – ungefär på samma sätt som våra lagar idag. När vi som troende kristna säger att vi inte är ”under lagen” menar vi absolut inte att vi inte måste följa de lagar och regler som gäller i våra respektive länder och samhällen! Lagar och förordningar, i den mån de är gudfruktiga och bygger på vad som är bra och rättfärdigt, är indirekt instiftade av Gud som själv ligger bakom att det finns en överhet som styr över oss (se Rom. 13 kap.) Vad vi menar är att vi som pånyttfödda troende inte är under Mose lag, utan nu lever i en ny verklighet till följd av Jesu fullbordade verk på korset.

Något som är mycket viktigt att förstå är att Mose lag gavs till det judiska folket under en period när de inte kunde födas på nytt som vi som lever efter korset kan idag. Pånyttfödelsen har bara varit möjlig sedan efter Jesu död och uppståndelse. Jesus var den ”förstfödde från de döda” (se Kol. 1:18 & Upp. 1:5) och den nya födelsen i Kristus Jesus inleddes med Hans uppståndelse för 2000 år sedan. Vi som idag kommer till tro på Jesus Kristus blir vid pånyttfödelseögonblicket förenade med Jesus i Hans död och uppståndelse. När Jesus dog, så dog också vi. När Han uppstod, så uppstod även vi med Honom till ett nytt liv – vi blev födda på nytt och fick ett nytt hjärta! Detta är givetvis något som sker andligt sett och som vi inte kan förstå med vårt mänskliga förnuft utan bara kan acceptera genom tro.

Aposteln Paulus förklarar i Galaterbrevets 3:e kapitel att Mose lag gavs ”på grund av överträdelserna” – dvs. för att begränsa mänsklighetens synd – och endast var menad att gälla tillfälligt fram tills ”avkomlingen” – dvs. Kristus – kom.

När Jesus kom införde Han genom sin död och uppståndelse en ny era i vilken frälsning och gemenskap med Gud endast kan uppnås av nåd genom tro! Paulus beskriver tiden innan korset som ”innan tron kom” och innan ”tron uppenbarats”. Under denna tid var det judiska folket övervakade av lagen, som hade en funktion av att begränsa synden i samhället. Tiden efter Jesu död och uppståndelse beskriver Paulus som en tidsålder i vilken ”tron har kommit”. Och i denna trons tidsålder står vi inte längre under någon övervakare! Nu när vi genom Anden fötts på nytt och fått våra hjärtan förändrade på ett sätt som inte tidigare var möjligt, behöver vi inte längre någon som övervakar oss. Gud har gjort oss fria från ett liv reglerat av lagar och regler!

Det måste finnas lagar och regler i våra samhällen för att de ska fungera, men Gud har inte tänkt att vi i relationen med Honom ska leva med ett legalistiskt tänkande. Guds ursprungliga avsikt har alltid varit att vår relation med Honom ska baseras på Hans villkorslösa kärlek. Det kristna livet handlar om en kärleksrelation med vår Skapare och Frälsare – inte om paragrafrytteri!

Något många ofta missar är att det tog cirka 2500 år från skapelsen av Adam till dess att Gud introducerade lagen genom Mose på Sinai berg. Under hela denna tidsperiod fanns alltså ingen given lag från Gud till mänskligheten att förhålla sig till! Mellan det att lagen gavs tills dess att Jesus dog på korset passerade cirka 1480 år. Och därefter har mänskligheten fortsatt att leva i cirka 2000 år utan att Mose lag varit gällande för pånyttfödda kristna.

År 4000 f.Kr. – 1446 f.Kr (från Adam till dess att lagen gavs): Ingen lag var given av Gud. Gud relaterade till människan, med vissa undantag (t.ex. syndafloden och Sodom & Gomorra) baserat på Hans nåd och kärlek.

År 1446 f. Kr. – 30 e. Kr. Mose lag, det gamla förbundet, var gällande. Gud relaterade till det judiska folket i enlighet med lagens bestämmelser om ”öga för öga, tand för tand”. Endast genom djuroffer kunde förbannelse till följd av synd undvikas. Dessa djuroffer var en förebild på Jesu offer av sig själv på korset.

År 30 e.Kr. – idag: Mose lag har uppfyllts genom Kristus så att vi som troende inte behöver leva under den. Gud relaterar till oss genom Hans nåd och kärlek, i enlighet med det nya förbundet. Vi lever nu endast under ”Kristi lag” om att älska våra medmänniskor så som Kristus har älskat oss (se Joh. 13:34, Gal. 6:2).

Majoriteten av mänsklighetens liv på jorden har alltså skett utan att Mose lag varit gällande! (Att Mose lag alltjämt är relevant genom att lagen ingår i Bibelns heliga skrifter och pekar på Kristus, är historiskt korrekt och även innehåller sanningar om moral och rättvisa som kan inspirera till hur lagar och regler ska utformas i dagens samhälle, ifrågasätter jag inte.)

Poängen med detta budskap är: Mose lag var endast ämnad av Gud att gälla under en begränsad tid, fram tills avkomlingen Kristus kom och införde trons tidsålder. Nu när tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare i form av Mose lag!

”Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror.” (Rom. 10:4)   

⁵ Därför säger Kristus när han träder in i världen: Offer och gåvor ville du inte ha, men du har berett mig en kropp. ⁶ Brännoffer och syndoffer gladde dig inte. ⁷ Då sade jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud. I bokrullen står det skrivet om mig. ⁸ Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen. ⁹ Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra. (Hebr. 10:5-9).

Genom Jesu död på korset har världens synder utplånats (Hebr. 9:26). Några brännoffer eller syndoffer behöver därför inte längre offras i enlighet med föreskrifterna i Mose lag. Genom offret av sig själv på korset upphävde Jesus ”det första”, dvs. det gamla förbundet, som grundades på Mose lag, och införde ”det andra”, det nya förbundet, grundat på Guds nåd och villkorslösa kärlek.