”Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden, till människor hans välbehag.” (Luk. 2:14, SFB 1998)
Vid juletid varje år får vi höra vad änglarna annonserade till herdarna i samband med Jesu födelse. Jesu ankomst innebar ”frid på jorden”. Det tog många julfiranden och genomläsningar av Lukasevangeliet, innan jag fick ljus över vad denna vers verkligen betyder.
Uppenbarligen handlade ”frid på jorden” inte om frid mellan nationer, eller avsaknaden av krig på jorden. Efter Jesu jordeliv har vi sett åtskilliga krig världen över under historiens lopp. Det föregående århundradet, 1900-talet, var utan jämförelse det mest blodiga i historien på grund av de två världskrigen och de fruktansvärda illdåd som utförts i nazismens och kommunismens namn.
Inte heller kan ”frid på jorden” i första hand handla om relationen individer emellan, eftersom Jesus själv sa:
34 Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. 35 Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, 36 och var och en får sin familj till fiender. (Matt. 10:34-36).
Vad var det för frid änglarna talade om som skulle komma i och med Jesu födelse? Vad var det för ”krig” som pågått, men som skulle få sitt slut i och med Jesu jordeliv och död på korset? – Kriget mellan himlen och synden på jorden!
Genom hela gamla testamentet ser vi hur Gud vid olika tillfällen gick till doms mot synd. Sodom och Gomorra är förmodligen det mest kända exemplet, men det finns otaliga andra. Denna uppgörelse mellan Gud och synden fick sin slutliga lösning på korset. Jesus som inte visste av någon synd, blev gjord till synd, så att vi i Honom skulle bli gjorda rättfärdiga inför Gud (2 Kor. 5:21).
Jesus är ”Guds lamm som tar bort världens synd”. När skedde detta? Sker det varje gång vi bekänner våra synder inför Gud? Nej, det skedde en gång för alla – på korset!
”… Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. (Hebr. 9:26)
Att Guds uppgörelse med synden nu är avslutad framgår av nästföljande verser:
27 Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom. (Hebr. 9:27-28)
På grund av korset råder det nu frid mellan himmel och jord!
19 Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. (Kol. 1:19-20)
Gud håller inte människors synder emot dem!
”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.” (2 Kor. 5:19)
Notera att det inte står att Gud försonade alla pingstvänner, lutheraner, eller katoliker med sig själv. Han försonade världen med sig själv. Detta innebär inte bara att Gud inte håller de troendes synder emot de troende. Han håller inte ens världens synder emot världen!
Före korset gick Gud emellanåt till doms mot synd. Men på korset avslutades detta eftersom all dom föll på Kristus!
”… Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade”. (Jes. 53:5)
”Frid på jorden, till människor hans välbehag” är alltså resultatet av att Jesus dog för världens synder på korset. På grund av Jesu fullbordade verk strömmar idag Guds välbehag ut mot alla människor – såväl troende som icke troende.
Gud är med andra ord inte arg. Han är glad. Kriget är över!
”Tala till Jerusalems hjärta och förkunna för det att dess vedermöda [NKJV: ”warfare”] är slut slut, att dess skuld är försonad, och att det fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder.” (Jes. 40:2)
Är detta det evangelium kyrkan har förkunnat till världen? Eller har vi predikat ett förorenat och lagiskt evangelium? Den kände kanadensiske predikanten Oswald J. Smith sa: ”Vi talar om den Andra Ankomsten; halva världen har aldrig hört talas om den första”.
Inte förrän det sanna evangeliet har predikats till ett vittnesbörd för alla nationer (etniska grupper), skall slutet komma (Matt. 24:14).
