Närhelst någon sticker ut hakan och utmanar den rådande synen på helvetet, ger denne sig in på minerad mark. Den som har en avvikande åsikt från att helvetet är evigt – i bemärkelsen att de som inte tagit emot Jesus Kristus under sitt jordeliv kommer att plågas i all oändlighet, utan något hopp om att detta någonsin kommer att ta slut – riskerar att hamna ute i den frikyrkopolitiska kylan och stämplas som villolärare.
Utifrån detta faktum är det intressant att notera att flertalet kristna teologiska lärosäten och kyrkofäder under de första 400-500 åren efter Kristus faktiskt trodde på läran om alltings återupprättelse, dvs. att alla människor – till sist – kommer att säga ja till Jesus och komma i harmoni med Skaparen och skapelsen.
Det är också av intresse att notera att ordet ”helvete” inte förekommer i bibelns grundtext överhuvudtaget. Ordet helvete har förmodligen sitt ursprung i den fornnordiska mytologins gud Hel, som var härskare över ett dödsrike som inhyste de minst hjältemodiga själarna som inte förlorat sina liv i strid (däribland kvinnor, gamla och barn). Med tanke på ordets hedniska ursprung är det mycket häpnadsväckande att det överhuvudtaget får förekomma i bibeln! Det rör sig om en felöversättning som fått hänga med i många århundraden, men i alltfler nya bibelöversättningar finns ordet helvete (rätteligen) inte med.
I grundtexten förekommer istället för ”helvete” ord som Sheol, Hades, Gehenna, Tartarus och Eldsjön. Jag vill betona att bibelns heliga skrifter är min yttersta auktoritet vad gäller frågan om evigheten och Guds dom över de som inte tror på evangelium. Visa mig utifrån grundtexten att jag har fel, så kommer jag att omvända mig ”i säck och aska”. Men basera dina argument på grundtexten – och inte på en felaktig bibelöversättning som har sitt ursprung i att kejsare och påvar med bibelns hjälp manipulerat sina undersåtar till givande, lydnad och trohet, genom att hota den som vägrar att underordna sig med helvetets eviga pina.
Försöker jag säga att det inte blir negativa konsekvenser i livet efter döden för de som inte tagit emot Jesus Kristus under jordelivet? Absolut inte. Jesus talar om att de laglösa ska kastas i en brinnande ugn där man ska ”gråta och skära tänder” (Matt. 13:41-42). Paulus talar om att de som inte vill veta av Gud och vägrar lyda evangelium ”ska straffas med evigt [grundtexten: tidsålderligt] fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt” (se 2 Thess 1:6-9). Uppenbarelsebokens beskrivelse av eldsjön och de som kommer att hamna där, vittnar om att detta långtifrån blir en angenäm upplevelse. Det är med andra ord mycket allvarligt att säga nej till evangelium. Detta leder i sin tur till mycket allvarliga konsekvenser. Och därmed är det desto mer angeläget för oss troende att lyda Jesu missionsbefallning genom att gå ut i hela världen och predika de goda nyheterna till alla människor och folkslag.
Problemet är bara att grundtextens ord för ”evighet” i samband med att det står om Guds dom över de som inte tror, aion, inte åsyftar all oändlighet. Ordet betyder ”tidsålder” och åsyftar en tidsrymd med en fastställd början och ett fastställt slut. Om man skulle ändra alla ställen i bibeln där ”aion” felaktigt översatts med ordet ”evighet” till ”tidsålder” blir betydelsen av domsförutsägelserna helt annorlunda.
Ett annat problem är att ett plågostraff som pågår i all oändlighet – utan möjlighet till omvändelse eller en utväg därifrån – är totalt oproportionerligt i förhållande till ”brottet” (att man inte tog emot Jesus under sitt jordeliv). Kom ihåg att vi människor inte blev syndare genom våra egna syndiga gärningar, utan genom Adams synd (se Rom. 5:18). Därmed går ett evigt helvetesstraff, på grund av den bristande proportionaliteten, i stick och stäv med Guds kärleksnatur.
Jesus – full av nåd och sanning – kom för att visa oss vem Gud Fadern är till sin karaktär. I situationer där Mose lag förespråkade dödsstraff gav Jesus istället nåd och förlåtelse. Den judiska lagen – som enligt Paulus är helig, rätt och god (Rom. 7:12) – förespråkade en straffskala där straffet stod i proportion till det begångna brottet. Öga för öga, tand för tand. Aldrig talas det om en evighet i helvetet vare sig i lagen eller i hela övriga gamla testamentet. Däremot finns det skriftställen i GT som indikerar att ett liv i synd på jorden leder till negativa konsekvenser – även efter döden – som människan en dag kommer att få stå till svars för inför Gud.
Jesus visar oss att Gud till sin karaktär är betydligt nådefullare än lagens rigida och proportionerliga standard. Därmed är det helt orimligt att tro att Gud skulle straffa någon med ett fruktansvärt plågostraff i all oändlighet – utan att det finns möjlighet till en utväg ifrån detta lidande. Om så vore fallet hade det ju varit mycket mer barmhärtigt av Gud att aldrig skapa människan överhuvudtaget. I och med att Gud är allsmäktig och allvetande kände Han ju redan till hur utfallet skulle bli innan Han skapade himmel och jord. Just på grund av detta utsåg Han, innan tidens början, Jesus Kristus till att bli Guds lamm som skulle ta bort världens synd. Jesus kallas i Uppenbarelseboken ”lammet som blev slaktat före världens grund var lagd” (Upp. 13:8).
Om (hypotetiskt sett) 90 procent av världshistoriens befolkning kommer att brinna i ett evigt helvete i all oändlighet – har vi då som troende någon som helst moralisk rätt att fördöma Hitlers gaskamrar, Stalins massarkebuseringar eller Saddam Husseins tortyrkamrar? Vår egen Gud är ju i så fall många gånger värre i och med att helvetets plågor aldrig tar slut!
Lägg därtill till att de flesta som genom världshistorien har levt och dött aldrig har fått höra evangeliet. Andra har avskräckts från att bli troende på grund av att kyrkan så ofta har representerat Gud på ett felaktigt sätt – vilket lett till att människor fått en vrångbild av Honom som älskar oss så mycket att Han gav sin enfödde Son till försoning för våra synder.
Paulus säger i Filipperbrevet:
9 Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,10 för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden,11 och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. (Fil. 2:9-11)
När Paulus säger att alla knän skall böjas och alla tungor bekänna Jesus som Herre – i himlen, på jorden och under jorden – är detta ett citat från Jesajas 45 kapitel:
23 Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har gått ut från min mun, ett ord som inte ska tas tillbaka: För mig ska alla knän böjas, alla tungor ska ge mig sin ed 24 och säga om mig: Endast i Herren finns rättfärdighet och styrka. Till honom ska man komma, och alla som varit arga på honom ska skämmas. (Jes. 45:23-24)
Vi har ovan konstaterat att alla människor – till slut – kommer att bekänna att Jesus är Herre. De som bekänner Jesus kommer då också att säga att de har sin rättfärdighet och styrka i Honom (se NKJ:s översättning, som visar detta bättre än Folkbibelns). Därmed uppstår frågan: Går det att bekänna att Jesus är Herre, och säga att man har sin rättfärdighet i Honom, utan att bli frälst på kuppen?
Tänk om Gud rentav är oändligt mycket godare och kärleksfullare än vad vi någonsin förstått! Tänk om evangeliets goda nyheter är mycket bättre än vad vi någonsin vågat hoppas eller tro! Tänk om Gud under kommande tidsåldrar (aions) verkligen förmår leda universum till den punkt där ”alla knän ska böjas och varje mun bekänna att Jesus är Herre” varefter Gud skall bli ”allt i alla”. Och tänk om ordet ”alla” verkligen innefattar – alla!
