”Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen.” (Apg. 26:19)

Nådens evangelium innebär att Gud älskar oss villkorslöst, oberoende av vad vi presterat eller åstadkommit. Vi kan närma oss Gud – inte baserat på vår egen rättfärdighet – utan bara baserat på Jesu egen rättfärdighet som vi får som en fri gåva det ögonblick vi tar emot Jesus.

Men betyder detta att lydnad inte är viktigt ”under nåden” och att vi kan leva precis hur som helst och ändå förvänta oss att se Guds vilja och plan för våra liv gå i fullbordan?

För det första: Om vi verkligen lever under Guds nåds inflytande, leder inte detta till ett liv i synd eller orättfärdighet. Tvärtom, nåden fostrar oss att leva ett rättfärdigt och gudfruktigt liv som behagar Gud (Tit. 2:11-12).

För det andra: Sanningen är att vi alla, ständigt, misslyckas med att vara perfekta i oss själva. Om villkoret för att Gud ska kunna använda oss och verka i våra liv är att vi alltid vandrar i lydnad, så finns det inte en enda människa på jorden som är kvalificerad. Inte en enda. I den mån vi faktiskt ”lyckas” lyda Gud, är detta ett resultat av Guds nåd och inte något vi själva kan berömma oss av. Paulus sade att han ”arbetat mer än alla andra”, men inte av sig själv, utan genom Guds nåd som verkade i och genom honom (1 Kor. 15:10).

För det tredje: Gud mäter inte vår lydnad med en måttstock och säger: ”Sven har varit duktig idag och därför ska jag hela hans rygg”. Nej, helande och allt annat vi får av Gud, får vi av nåd – inte på grund av vad vi presterat, utan på grund av tro på vad Jesus har gjort för oss. Bibeln säger på många ställen att Jesus ”botade alla” som kom till Honom (se t.ex. Matt. 8:16 och Luk. 6:19). Det står ingenstans att Han sa: ”Du var otrevlig mot grannen igår och därför ska jag inte bota dig”. Nej, Han botade alla som kom till Honom med en attityd av tro – oavsett hur heliga eller duktiga de var på att leva upp till en viss religiös standard.

Men lydnad är viktigt under nåden, i det nya förbundet, av en rad olika anledningar. Vi är kallade att förhärliga Gud med våra liv. Lever vi i synd och omoral förhärligar detta naturligtvis inte Gud! Lever vi fel, så kommer vår livsstil sannolikt att leda till tragiska konsekvenser, för oss själva och för andra människor, vilket givetvis Gud inte vill.

Vill vi att Guds plan för våra individuella liv, för Sverige och världen, ska kunna gå i fullbordan, är lydnad inte bara viktigt utan rentav nödvändigt. För att Guds vilja ska kunna ske, måste vi givetvis följa den Helige Andes ledning och maningar. Gud välsignar nödvändigtvis inte våra egna planer och ambitioner – Han välsignar sina planer och ambitioner. Nyckeln till att få himlens uppbackning är att vi vandrar i Guds vilja.

Evangeliet måste predikas i den Helige Andes kraft till hela skapelsen och detta kan givetvis bara ske om vi är känsliga för den Helige Andes ledning och följer Hans instruktioner. Men notera att den Helige Ande kallas ”nådens ande” (Hebr. 10:29). Han verkar inte i våra liv baserat på våra prestationer, utan baserat på Sin nåd.

Lydnad under nåden är alltså inte bara viktigt, utan helt nödvändigt. Men det är bara genom Guds nåd – Hans oförtjänta favör – vi överhuvudtaget kan lyda Gud. Vi kan därför inte berömma oss av hur duktiga vi varit på att lyda Gud. Nej, all ära går till Jesus som bor och verkar i och genom oss.