”…för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan” [andra översättningar: ”hela Guds rådslut”]. (Apg. 20:27)
De som brukar kritisera predikanter som betonar nåden och det nya förbundet, gör det ofta med hänvisning till att vi inte förkunnar ”hela Guds rådslut”. Underförstått menar man att vi inte bara bör betona det nya förbundets sanningar om Guds godhet och nåd, utan att vi även bör betona andra aspekter som Guds stränghet och vrede. I praktiken anser man att vi inte bara borde förkunna nåden och det nya förbundet, utan istället balansera budskapet med lagen och det gamla förbundet.
Uttrycket ”hela Guds rådslut” återfinner vi i Apostlagärningarnas 20 kapitel, där Paulus säger att han inte underlåtit att förkunna hela Guds rådslut till församlingen i Efesos. Men läser vi sammanhanget ser vi att Paulus, både i versarna före och direkt efter, betonar att det är nådens evangelium – och inget annat – vi ska hålla oss till:
”Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.” (Apg. 20:24)
”Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats.” (Apg. 20:32)
I direkt anslutning till att Paulus betonar att han inte undanhållit efesierna något av hela Guds rådslut, betonar han att han är beredd att ge sitt liv för att nådens evangelium skall spridas. Han säger också att det är det är ordet om Guds nåd – inte ordet om lagen – som har makt att bygga upp oss så att vi mognar i vår tro och kan ta del av arvet i Kristus.
Därmed kan man dra slutsatsen att Paulus med ”hela Guds rådslut” inte menade att vi bör blanda nåden med lagen, eller balansera sanningar från det nya förbundet med det gamla förbundet. Betoningen är istället att nådens evangelium i själva verket är centralpunkten av hela Guds rådslut, ett mysterium som varit dolt i det förgångna, men som ”nu har uppenbarats för de heliga” (Kol. 1:26).
Aposteln Petrus säger samma sak som Paulus, angående nådens evangelium:
10 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De försökte förstå vem eller vilken tid Kristi Ande i dem syftade på när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet – ett budskap som änglar längtar att få blicka in i. (1 Pet. 1:10-12)
Det gamla förbundets profeter hade inte kunskap om hela Guds rådslut som vi har. De blickade framåt mot den härlighet som skulle följa som ett resultat av korset och uppståndelsen. Till och med änglar längtar efter att få blicka in i de följdverkningar av Jesu fullbordade verk – som vi fått ta del av!
I följande två bibelställen sammanfattar Paulus vad som kommer att bli det ultimata slutresultatet av Guds eviga rådslut:
23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. 24 Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25 Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den sista fienden berövas döden sin makt, 27 för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus. 28 Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla. (1 Kor. 15:23-28)
9 Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,10 för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden,11 och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. (Fil. 2:9-11)
”Hela Guds rådslut” handlar alltså inte om att vi ska sammanblanda nåden med lagen. Vad det handlar om att Guds herravälde över sin skapelse skall utbredas till alla nationer genom förkunnelsen av nådens evangelium, tills varje tunga – i himlen, på jorden och under jorden – bekänt Jesus som Herre. När allt har lagts under Jesu fötter, kommer Han i sin tur att underordna sig Fadern så att kan bli Gud allt i alla!
Guds hela rådslut är helt enkelt underbart.
