Alla troende är kallade att bära bestående frukt åt Gud och Hans rike. Vi är kallade att göra en skillnad på denna jord, som ger eko in i evigheten.

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå…” (Joh. 15:16)

Gud vill att vi ska bära frukt åt Honom både på ett personligt plan samt genom att vi är delar av ett större sammanhang än oss själva – genom att vi är lemmar i Kristi kropp på jorden (se 1 Kor. 12:7-27).

Men hur kan vi bära frukt åt Gud? När Jesus pratade om detta ämne i Johannesevangeliets 15:e kapitel så fokuserade Han inte på metoder eller strategier, utan på den troendes hjärta. Det är inte tillvägagångssättet som är det viktiga, utan vår egen personliga relation med Gud och Hans ord.

⁴ Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. (Joh. 15:4-5)

Nyckeln till att bära frukt, enligt Jesus, är att förbli i Honom. Den som förblir i Jesus och Hans ord bär RIK FRUKT.

Att bära frukt för Gud är alltså väldigt enkelt – vi behöver bara förbli i Jesus och Hans Ord och vårda relationen med Honom. Samtidigt är det å andra sidan helt omöjligt för oss bära frukt åt Gud i oss själva. ”Utan mig kan ni ingenting göra”, sa Jesus. Det handlar om vårt hjärta.

”Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.” (Ords. 4:23)

Grenar behöver inte anstränga sig för att bära frukt. Så länge som grenarna är kopplade till trädet, och trädet är friskt, bär grenarna frukt automatiskt. Så är det också med vår relation till Gud. Så länge som vi är fast förankrade till Jesus, så kommer Hans liv i oss att producera frukt. Det är då inte vi som gör det, utan Kristus i oss som står för resultaten och tillväxten – och all ära går då också till Honom (se 1 Kor. 3:6-7).

Det faktum att vi inte kan göra något utan Jesus, innebär att vi är helt beroende av den Helige Ande. En förutsättning till ett rikt fruktbärande liv är att låta den Helige Ande leda våra liv, eftersom det är Gud – genom den Helige Ande – som verkar i vår vilja och gärning så att Hans goda vilja kan ske (se Fil. 2:13).

Varje troende kan vara ledd av den Helige Ande, särskilt de som tagit emot Andens dop med det efterföljande tecknet av att tala i tungor (se John. 7:38-39). Alla troende har kapacitet att höra den Helige Andes röst (se Joh. 10:27). Om vi upplever att Gud är tyst, är problemet inte att Gud inte talar, för det gör Han alltid. Frågar är dock, lyssnar vi? Att kunna höra Gud förutsätter att vi ”kopplar in på rätt frekvens”, på samma sätt som man måste koppla in rätt radiofrekvens för att kunna lyssna till en viss radiokanal. Hittar vi inte rätt radiofrekvens, innebär detta inte att radiokanalen inte existerar. Har vi inte kopplat in oss på ”Guds frekvens”, innebär detta på samma sätt inte att Gud inte talar. Vi är problemet – inte Gud, om vi har svårt att höra Hans röst.

I dagens samhälle, där alla ständigt är uppkopplade mot internet och tar del av information via nyhetsmedier och sociala medier med mera, finns ett stort behov av att stänga ner alla ljud och informationskällor, för att vi ska kunna höra Guds röst. Vi behöver ”bli stilla och besinna att Jag är Gud” (Ps. 46:11). Gud talar till oss genom en stilla röst i vårt inre. För att kunna höra denna röst behöver vi ibland lägga bort telefonen och datorn och tysta ner oss.

Om vi lever en livsstil av att lyssna på den Helige Ande, så kommer Han att leda oss in i situationer där vi får vara till rik välsignelse för Gud och andra människor. Gud kommer då att öppna dörrar för oss som inga metoder eller ”kristna aktiviteter” i hela världen hade kunnat åstadkomma.

Det som har anförts ovan är relativt okontroversiellt. Det finns dock även en annan aspekt som har att göra med hur vi kan bära frukt för Gud, som det i stort sett aldrig undervisas eller predikas om. Låt oss titta på följande bibelvers från Romarbrevet:

”Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud.” (Rom. 7:4)

Paulus förklarar i detta sammanhang hur den troende har dött från det gamla förbundets giftermål med lagen för att vi i det nya förbundet i stället ska kunna vara ”gifta med Kristus”.  Att vi har ”dödats från lagen” är en förutsättning för att vi ska kunna ”bära frukt åt Gud”!

Den troendes död från lagen är redan ett fullbordat faktum i och genom Jesu död och uppståndelse. Men eftersom majoriteten kristna världen över inte har förstått skillnaden mellan det gamla och det nya förbundet, och i praktiken blandar lagen med nåden, är den kristnes död från lagen inte en utlevd verklighet i våra liv. Vår andliga otrohet, genom att vi blandar lagen med nåden, leder till att vi inte kan bära frukt åt Gud på samma sätt som hade varit fallet om vi varit trogna i vårt ”äktenskap med Jesus”.

Legalistiska kristna kan inte bära rik frukt för Gud. De må kunna se allsköns tillfälliga resultat, men dessa ”framgångar” kommer att väga lätt ur ett evighetsperspektiv. Bara den troende som lever i friheten från Mose lag, de som lever i nådens och det nya förbundets verklighet, kan bära bestående frukt åt Gud.

Är dina resultat blygsamma? Är frukten från ditt liv inte vad du hade hoppats på? Då bör du ställa dig dessa frågor: Lever du i det nya förbundets verklighet? Sammanblandar du lagen med nåden eller lever och predikar du endast nådens rena evangelium?

Genom att förbli i Jesus, bär vi rik frukt. Detta är i sin tur synonymt med att vi lever i, och predikar, nådens evangelium och det nya förbundet, eftersom en legalistisk kristendom innebär andlig otrohet mot Kristus.