”…men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. (2 Krön.” 7:14)

Vid nästan varje bönemöte där man ber för nationen, vilken kyrka och vilket land man än befinner sig i, brukar man läsa 2 Krön. 7:14 som en utgångspunkt att be utifrån.

Som troende har vi ett särskilt uppdrag från Gud att be för våra länder och personer i ledande positioner så att vi och våra medmänniskor ska kunna leva ”ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt” – ett liv i fred och frihet i en miljö där evangelium fritt kan förkunnas (se 1 Tim. 2:1-4). Problemet är alltså inte att vi ber utan hur, och utifrån vilken utgångspunkt, vi gör det.

I 2 Krön. 7:14 instruerade Gud kung Salomo och Israels nation hur man skulle gå tillväga om regnet slutade falla, om gräshoppor fördärvade landet, eller om pesten härjade bland folket (se 2 Krön 7:13). Vid tider av nationell kris var det tre saker man skulle göra för att Gud skulle gripa in och ändra på situationen:

• Ödmjuka sig.
• Be och söka Herrens ansikte.
• Omvända sig från sina onda vägar.

Om de tre stegen följdes, skulle Gud i sin tur svara genom att göra följande tre saker:

• Höra från himlen.
• Förlåta folkets synder.
• Skaffa läkedom åt landet.

Som sagt, i princip vid vartenda bönemöte när man ber för landet, brukar denna vers citeras och dessa steg användas som utgångspunkt i bönen. Hundratals, om inte tusentals, bönemöten hålls årligen i Skandinavien där 2 Krön. 7:14 tas upp.

Frågan blir därför: När har vi ödmjukat oss mycket nog? När har vi bett och sökt Herrens ansikte mycket nog? När har vi omvänt oss mycket nog, så att Gud ska höra bön och ge läkedom åt landet? Jag menar att vi aldrig någonsin kommer att mäkta med detta. Av just denna orsak sände Gud sin egen Son, Jesus Kristus, för att ta itu med problemet.

2 Krön 7:14 var en instruktion från Gud till Israels folk i det gamla förbundet, i samband med att Salomos tempel invigdes. För oss som lever i det nya förbundet är lagen och profeterna en skugga som pekar på Jesus, som är ”verkligheten själv” – dvs. den som personligen är uppfyllelsen av allt i det gamla testamentet.

Jesus är alltså uppfyllelsen av 2 Krön 7:14. Låt oss därför titta igen på de tre sätt på vilka Gud skulle respondera, om vi lyckas ödmjuka oss, söka och be och omvända oss bra nog, utifrån Jesus och Hans fullbordade verk.

På grund av Jesus fullbordade verk har Gud redan:

• …hört oss från himlen. Gud sände sin egen Son till jorden. Gud blev kött – Han blev människa – och tog sin boning ibland oss. Gud inte bara hörde oss – Han kom till jorden som människa och vandrade och bodde med oss! Som om detta inte vore nog: evangeliets sanning är att Kristus nu bor i oss om vi bekänt Honom som Herre (Kol. 1:27). Vi är en ande med Gud (1 Kor. 6:17). Vi behöver inte uppfylla en rad kriterier innan Gud ska höra våra böner. Han bor i oss och Han har inga problem med hörseln!
• …förlåtit världens synder. Genom Jesu död på korset försonade Gud världen med sig själv och tillräknar därför inte längre världen dess överträdelser (2 Kor. 5:19). Härmed faller alla argument om att vi själva måste ta itu med våra synder innan Gud ska svara på våra böner. Det är fullbordat!
• …skaffat läkedom åt landet. Genom Jesu sår har vi blivit botade (1 Pet. 2:24). Det ”land” som då åsyftades var Israel, vilket är en skugga av det land som alla pånyttfödda troende idag är medborgare i: Guds rike. Helande finns tillgängligt för varje person och nation som sätter sin tilltro till Jesu fullbordade verk!

Att be utifrån 2 Krön 7:14 är dömt att misslyckas och inget annat än en återvändsgränd. Jesus har redan åstadkommit vad vi hoppas kunna få Gud att göra under våra bönemöten, när vi citerar denna vers.

Det är dags för Kristi kropp att bedjande (notera att jag inte säger att vi ska sluta be) gå ut och predika evangeliet och dela de goda nyheterna om vad Gud genom Jesus har gjort för var och en! Fler bönemöten där vi anstränger oss för att ödmjuka oss mer, be och söka Herren mer, eller omvända oss mer, innan Gud ska kunna svara på våra böner, är – trots goda intentioner – bortkastad tid. Evangeliet – de goda nyheterna om vad som redan har skett genom Jesu fullbordade verk – är Guds kraft till frälsning.