20 Våra fäder har tillbett på det här berget, men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem.” 21 Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh. 4:20-24)
Jesus förklarade för kvinnan vid Sykars brunn att Fadern vill ha sanna tillbedjare som tillber i ”ande och sanning”. Men vad betyder detta?
Låt oss börja med tillbedjan i ”ande”. Kvinnan vid brunnen, som tillhörde samariterna – ett blandfolk som ansågs ”orena” av judarna vid denna tiden – frågade Jesus om vilken geografisk plats som är den rätta att be på: berget i Samarien eller i templet i Jerusalem? Jesus blickade fram emot tiden som skulle komma efter sin död och uppståndelse, genom att säga: ”Men det kommer en tid…”
Tiden som Jesus syftade på var det nya förbundets tid. Under det gamla förbundets era kunde människor inte bli födda på nytt. Den nya födelsens tid startade i och med Jesu uppståndelse ifrån de döda. Jesus är den ”förstfödde” från de döda (Kol. 1:18), dvs. den som först uppstod från de döda, vilket i sin tur inledde den era vari människor genom att tro på Jesus och bekänna Honom som Herre, kunde bli födda på nytt.
Att bli ”född på nytt” innebär att vi får nytt liv i vår invärtes människa, i vår ande. Den stund vi tar emot Jesus i våra liv blir vi ”nya skapelser i Kristus”. Detta sker genom att vår ande får nytt liv genom att den Helige Ande flyttar in.
Jesus sade alltså till kvinnan: I det nya förbundet spelar det ingen roll på vilken geografisk plats vi tillber Gud ifrån. Det viktiga är istället att vi är födda på nytt och tillber Honom utifrån att vi har ”andegemenskap” med Honom. Paulus säger att de som tillhör Kristus är ”en ande med Honom” (1 Kor. 6:17). Bara genom att bli född på nytt kan vi vara ”sanna tillbedjare”. Människor som försöker tillbe Gud utan att ha blivit födda på nytt, är därmed ”falska tillbedjare”. All gudstillbedjan som inte grundas på att man tagit emot Jesus Kristus som Herre, är falsk och kan inte behaga Gud.
Gud är ande och det enda sätt på vilket vi kan ha gemenskap med Honom är att vi blir födda på nytt i vår mänskliga ande. När vi blir födda på nytt, så flyttar Gud in. Detta innebär att vi kan ha gemenskap med Gud 24 timmar om dygnet, oavsett i vilket land eller vilken geografisk plats vi befinner oss på.
Det är inte ovanligt att folk tror att tillbedjan i ”ande” innebär att man tillber Gud på ett extra högljutt eller hängivet sätt, men detta har inget med tillbedjan i ande att göra. Det går att tillbedja Gud genom att hoppa, dansa och skrika ”i köttet”, dvs. utan att detta är inspirerat av den Helige Ande överhuvudtaget. Tillbedjan i ande handlar inte om uttryckssättet. Det går att tillbe Gud i ande under tystnad och stillhet, eller genom höga rop och dans.
Vad innebär det då att tillbe Gud ”i sanning”? En förklaring som ofta förekommer är att vi tillber Gud i sanning om vi tillber Gud utifrån att vi omvänt oss från all synd och lever ett fullt ut heligt och helgat liv. Men jag håller inte med. Det är givetvis viktigt att vi lever heligt och rent inför Gud, men jag påstår att även den mest helgade troende aldrig kan bli tillräckligt kvalificerad att tillbe Gud i sanning, om detta handlar om att vi måste vara nästintill hundra procent perfekta i vår vandring med Gud. Sanningen är att vi aldrig kan bli bra eller perfekta nog i oss själva. Vi kan bara närma oss Gud baserat på Hans nåd (oförtjänta favör).
Jesus sade om sig själv att Han är ”vägen, sanningen och livet” (Joh. 14:6). Han sade också att Guds ord är sanning (Joh. 17:17). Att tillbe Gud i sanning handlar om att tillbe Gud utifrån att man fått en uppenbarelse av Guds natur och ord, personifierat genom Jesus och Hans fullbordade verk.
Vissa kan ”tillbe Gud” genom att krypa på sina knän över krossat glas i två kilometer för att ”göra bot” för sina synder. Men detta är inte en tillbedjan som vare sig grundar sig på en uppenbarelse av Jesu fullbordade verk eller behagar Gud, eftersom Jesus redan tagit bort världens synd – genom ett enda offer, en gång för alla!
Enkelt uttryckt: Vi kan bara tillbe Gud ”i sanning” utifrån att vi fått en uppenbarelse av hur älskade vi är av Honom. Tillbedjan i sanning blir då vår respons på Guds godhet, nåd, barmhärtighet och kärlek.
