21 Efter denna förebild frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, 22 han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom. (1 Pet. 3:21-22)
Att vattendopet är viktigt råder det ingen tvekan om, inte minst då dopet ingår i Jesu missionsbefallning.
18 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt. 28:18-20)
Även om vattendopet är viktigt, så är det – trots ordalydelsen ovan i 1 Petrus brev – inte frälsande på ett sådant sätt att det är en förutsättning för att kunna bli räddad till evigheten. Detta förstår vi genom att tolka det nya testamentet i dess fulla kontext. Vattendopet är dock en naturlig följd av tron och det var på grund av dopets nära koppling till tron som Petrus sa att ”dopet nu frälser också er” (ordföljd ändrad av författaren).
(Faktum är att bibeln – utöver vattendopet – även talar om andra sorters dop inklusive det frälsande, pånyttfödande dopet och dopet i den Helige Ande, vilket eventuellt kommer att tas upp i en kommande undervisartikel.)
Rövaren på korset hade inte någon möjlighet att bli döpt i vatten, men Jesus sa om honom att han omedelbart efter döden, ”redan idag” skulle vara tillsammans med Honom i paradiset.
Paulus sa i Första Korinterbrevet:
”Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft.” (1 Kor. 1:17)
Vattendopet är alltså – trots att det är viktigt och en naturlig följd av tron på Kristus – enligt Paulus av underordnad betydelse i förhållande till förkunnelsen av evangeliet. Varför? För att det är evangeliet som väcker tron i våra hjärtan, och det är den tro som väcks av evangeliets förkunnelse som är frälsande – inte vattendopet.
8 Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. (Ef. 2:8-9)
Det finns risk att vattendopet blir en ”gärningslära”; både bland barndopets och troendedopets förespråkare. I södra Indien tror många pingstpastorer att man inte kan bli frälst om man inte har döpts som troende. Som ett konkret exempel på detta kan nämnas en viss pingstpastor som jag lärde känna, vars bror var en anglikansk präst, som döpts som spädbarn. Pingstpastorn var helt övertygad om att hans bror, den anglikanska prästen, inte kunde bli frälst såvida han inte blev troendedöpt. Detta är helt felaktigt! Det finns många genuint troende som blivit döpta som spädbarn, som aldrig döpts som troende, men som räknar sitt barndop som deras ”riktiga dop”. Jag håller inte med dem, eftersom jag själv är en anhängare av troendedopet, men detta innebär inte att de inte är frälsta! Det är inte dopfrågan som avgör frälsningen, utan huruvida vi tror på Jesu död och uppståndelse och har bekänt Honom som Herre i våra liv.
9 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam. 12 Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13 Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. 14 Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? (Rom. 10:9-14)
Vi blir frälsta av nåd genom tro, genom att vi med vår mun bekänner Jesus som vår Herre! Den enda ”gärningen” som krävs är att vi genom ett medvetet val tar emot Jesus i våra hjärtan, genom att med vår mun uttala att han är vår personliga Herre.
”Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh. 1:12)
Barndopet är allmänt utbrett i många delar i världen, både inom katolska kyrkan och i lutherska sammanhang. I Sverige, som tidigare haft den svenska lutherska kyrkan som statskyrka, är förekomsten av barndop mycket vanligt, även bland familjer utan en genuin tro på Jesus. Följden av hur barndopet praktiseras blir inte sällan att personer som inte har någon som helst avsikt att följa Kristus tillfälligt kan döva sina samveten genom att låta döpa sina barn. Tron på att en ”skvätt vatten” – utan en personlig tro – kan frälsa ett barn saknar helt stöd i bibeln.
I alla sammanhang i bibeln där vattendopet praktiseras på ett normativt sätt så är det uteslutande kopplat till att människor hört evangeliet predikas, kommit till tro och som ett resultat av tron på Jesus låter döpa sig i vatten. Det förekommer inte ett enda exempel i hela det nya testamentet på att en levande person döpts utan att evangeliet först predikats och att dopet därefter skett som en följd av en personlig tro på Jesus. (Att vissa kristna enligt Paulus praktiserade dop för redan avlidna, se 1 Kor. 15:29, ska inte tolkas som att detta förespråkades av Paulus eller någon av de andra apostlarna.)
Enligt Petrus är dopet som ett ”rent samvetes bekännelse till Gud”. Notera att dopet inte är ett dåligt samvetes bekännelse till Gud, utan ett rent samvetes bekännelse till Gud!
Hur får man ett rent samvete inför Gud? Endast genom att man först – av nåd genom tro – fått sitt samvete renat från döda gärningar på grund av vad Jesus gjorde på korset. Döda gärningar är alla gärningar vi utför för att gärningarna i sig själva ska göra att vi kan bli rättfärdiga inför Gud. Endast när vi har tagit emot evangeliets sanning om att rättfärdigheten från Gud genom tron är en gåva och något vi aldrig någonsin kan förtjäna, kan vi få ett rent samvete inför Gud. Och när vi genom tron fått våra samveten renade i Jesu blod, ska vi låta döpa oss till Kristus. På så sätt blir vattendopet ett rent samvetes bekännelse till Gud.
Läran om spädbarnsdopet är felaktig och saknar bibliskt stöd. Men det finns många härliga och genuint troende – inte minst lutherska präster – som endast blivit döpta som barn. Om du är troende på Jesus och endast har blivit döpt som spädbarn, bör du låta döpa dig som troende. Men det viktigaste är inte huruvida du är barndöpt eller troendedöpt, utan huruvida du har en levande tro på Jesus Kristus.
