Att ge tionde var ett krav i det gamla förbundet. Tiondet skulle försörja prästerna, leviterna, tempeltjänsten och även användas för att hjälpa de fattiga. Men hur är det i det nya förbundet? Är tionde ett måste idag? (Notera att jag här inte frågar mig om det är bra att ge tionde eller inte, utan om det är ett krav ifrån Gud eller inte.)

Vad jag säger nu kanske kommer att chocka dig, eller gå emot vad du har blivit lärd. Denna undervisning har inte tillkommit för att stryka någon person, eller organisation, medhårs. Frågan är: Vad är sanningen?

Det inte finns ett enda bibelord i hela det nya testamentet, efter Jesus död och uppståndelse, som vare sig uppmanar oss att ge tionde, eller som säger att tionde är ett krav i det nya förbundet. Inte ett enda bibelord! Studerar du kyrkohistoria kommer du att upptäcka att obligatoriskt tiondegivande inte praktiserades inom urkyrkan under apostlarnas tid, och inte heller under de efterföljande första århundradena av den kristna tron.

I början av Apostlagärningarna, mitt under brinnande väckelse, var folk så tacksamma till Gud för Hans nåd att de sålde hus och mark och lade pengarna vid apostlarnas fötter. Ingen ville då diskutera 10 procent. Man gav allt man hade (100 procent)!

När Jesus, före korset, uttalade sig om tionde kritiserade Han de skriftlärda och fariséerna för att de gav tionde av grönsaker, men samtidigt försummade saker som var viktigare i lagen. Han sa:

Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra. (Matt. 23:23)

Jesus var alltså tydlig med att tionde var en del av lagen. Men efter korset lever vi inte längre under lagen och därför måste slutsatsen bli att vi inte heller lever under lagens krav att ge tionde i det nya förbundet.

Ett argument som ofta framförs för att tionde är obligatoriskt också i det nya förbundet, bygger på att vi är trons barn efter Abraham. Abraham, som levde innan lagen, gav tionde till Melkisedek, som var en gammaltestamentlig förebild på Jesus. Därmed, resonerar man, bör vi som tror på Jesus idag göra som Abraham och ge tionde i det nya förbundet. Men studerar vi sammanhanget på ett ärligt sätt, ser vi för det första att Abraham gav tionde av ett krigsbyte – han gav alltså tionde av saker som inte ens var hans egna. Och notera att detta var en engångsföreteelse. Det står inget i bibeln om att Abraham gav tionde på regelbunden basis.

Om vi för det andra studerar Hebreerbrevets 7:e kapitel, ser vi att det ligger en dold symbolik i att Abraham gav tionde till Melkisedek. Kapitlets första 10 verser klargör att när Abraham gav tionde till Melkisedek, var det egentligen inte han som gjorde det, utan Levi, som trots att han ännu inte var född, var närvarande genom att han som ofödd fanns i Abrahams kropp! Levi var fader till den stam i Israel som hade exklusiv rätt att ta emot tionde från det judiska folket. Hebreerbrevets författare poängterar att Jesus representerar ett högre prästämbete – efter Melkisedeks ätt – än det gamla förbundets levitiska prästadöme. Kontexten visar oss att Levi är en bild på lagen och det gamla förbundet, medan Melkisedek är en bild på Jesus, medlaren av det nya förbundet. Det faktum att Levi, genom Abraham, gav tionde till Melkisedek och blev välsignad av honom, betyder helt enkelt att det nya förbundet är överlägset det gamla. Varför? Därför att den som tar emot tionde och välsignar den andre (Melkisedek/Jesus) är större än den som ger tionde och tar emot välsignelsen (Abraham/Levi). (Se Hebr. 7:1-10.)

Att Abraham, en gång under sin livstid, gav tionde till Melkisedek från ett krigsbyte bestående av saker som egentligen inte var hans egna, skall alltså inte förstås som att vi i det nya förbundet regelbundet måste ge tionde av vad som faktiskt tillhör oss. Vad det betyder är att det nya förbundet är överläget det gamla.

I det nya förbundet lever vi inte under ett tvång att ge en viss procentsats. Om du med glädje ger tionde idag, uppmanar jag dig att fortsätta med det. Men om du inte ger tionde och på grund av detta känner fördömelse, eller att du skulle vara en andra klassens kristen, vill jag uppmuntra dig genom att säga: Du är fri. Ge vad du kan och vill utifrån ett glatt hjärta och utifrån frivillighet, för Gud älskar en glad givare (2 Kor. 9:7).