Förlåtelse i det nya förbundet

Förlåtelse är inte bara ett viktigt ämne i bibeln, utan också i det praktiska livet. Är du gift har du förmodligen börjat upptäcka att man i ett äktenskap behöver förlåta, och motta förlåtelse, om och om igen för att relationen ska förbli stark och hålla i längden. Det är allmänt känt att oförlåtelse ofta skadar den som vägrar förlåta mer än den som inte blivit förlåten, därför att bitterhet tär på oss människor och tar bort glädjen från våra liv.

Jesus fick frågan av en av sina lärjungar: ”Hur många gånger ska jag tvingas förlåta någon som syndar mot mig upprepade gånger – upp till sju gånger?” Jesus svarade: “Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju gånger” (Matt. 18:21-22). Läser vi bibeln på ett lagiskt sätt kommer vi multiplicera 70 med 7 och få fram slutsumman 490, och sen börja föra bok och starta en nedräkning på hur många gånger vi har kvar att förlåta, innan vi nått upp till den övre gränsen. Jag tror vi är överens om att detta inte var vad Jesus menade(!). Vad han försökte säga var att vår attityd gentemot förlåtelse bör vara att vi ska förlåta andra generöst och gränslöst.

Jesus sade, innan korset, det följande om att förlåta andra:

14För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. 15Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser. (Matt. 6:14-15)

Detta är hårda bud från Jesus. Han säger: ”Förlåt andra, annars blir du inte själv förlåten av Gud”. Är det så vi idag bör själavårda en kvinna som precis blivit våldtagen? “Förlåt den som våldtog dig, eller annars blir du inte förlåten av Gud!” Är detta verkligen det glada budskap Gud har kallat oss att ge till världen?

Kom ihåg att Jesus sa detta innan Han hade dött och försonat världen med Gud. Jesus var ställd under lagen och hade inte uppfyllt lagen förrän Han på korset utropade ”det är fullbordat”, precis innan Han tog sitt sista andetag.

Men, kanske du tänker; hur vågar du antyda att det som Jesus sade (före korset) om förlåtelse inte gäller på samma sätt idag? Mitt svar på detta är följande: Jesus kallade en utländsk kvinna som kom till Honom och bad om helande för sin dotter för ”hund”. (Du kan själv läsa om det i Matteusevangeliets 15:e kapitel.) Varför kallade Jesus henne ”hund”? Därför att man då fortfarande levde i det gamla förbundet. Före korset hade bara det judiska folket tillträde till Gud. Men efter korset, är det inte längre fråga om huruvida vi är jude, grek, man och kvinna.

Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal. 3:28)

Alla är vi nu ”ett i Kristus”, dvs. lika inför Gud! Kallar Jesus fortfarande icke-judar för hundar? I så fall borde varje icke-jude som läser detta, inklusive jag, klassificeras som hundar också!

”Din hund”! Är detta vad vi ska gå runt och kalla människor idag? Är detta evangelium? Självklart inte! Min poäng är att vissa saker Jesus sade innan korset har ändrats på grund av att vi nu lever efter korset. Vi måste filtrera allt vi läser i bibeln genom det nya förbundet och Jesu fullbordade verk. I det nya förbundet, efter korset, fungerar förlåtelse på ett annat sätt.

Paulus sade om och om igen i sina brev till de troende: ”ni är heliga”, “ni är förlåtna”, “ni är accepterade i den Älskade”. Aldrig sade Paulus detta med ett förbehåll om att de först måste förlåta andra. I Efesierbrevet sa han det följande angående förlåtelse:  

”Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.” (Ef. 4:32)

Ser du skillnaden på förlåtelse i det gamla och det nya förbundet? I det gamla, måste vi först förlåta andra innan vi själva blir förlåtna. I det nya förbundet blir vi först förlåtna av Gud, på grund av Jesu verk på korset, och på grund av att vi redan blivit förlåtna själva, får vi sedan styrka att förlåta andra.

Faktum är att Gud har inte bara förlåtit oss som tror på Jesus. Han har försonat hela världen med sig själv och håller inte människors synder emot dem.

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.” (2 Kor. 5:19)

Om detta stämmer (vilket det gör), att Gud på grund av försoningen inte håller människors synder emot dem, måste ju detta också inkludera synden att inte förlåta andra!

Du kanske känner att du är en rätt bra person, som inte begått några brott, betalar din skatt, och är allmänt snäll mot din familj och dina medmänniskor. Kanske tycker du att du själv inte har något större behov av förlåtelse från Gud. Men när vi ser synden för vad den verkligen är, och oss själva i ljuset av en helig Gud, och inser att Gud har förlåtit oss allt, alla tankar, ord och handlingar, så kan vi också börja förstå vi hur mycket vi har blivit förlåtna och hur älskade vi är av Gud.

När vi inser hur oförtjänta vi är av förlåtelse och att Gud har förlåtit oss allt, förgångna, nuvarande och framtida synder, blir det svårt för oss att inte förlåta andra människor. Det är så förlåtelse fungerar i det nya förbundet! Vi förlåter andra – inte för att vi måste förlåta för att själva bli förlåtna – utan för att vi är så tacksamma att Gud förlåtit oss.

I det nya förbundet avgörs inte frågan huruvida vi är förlåtna, eller inte, av hur duktiga vi har varit på att förlåta andra! Det vilar helt och hållet på vad Jesus gjort för oss. Eftersom vi själva redan har blivit förlåtna av Gud – låt oss också förlåta våra medmänniskor!

Facebooktwittermail

Spread the word. Share this post!