”Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast.” (Hebr. 10:23)
Hebreerbrevets författare uppmanar oss att hålla fast vid ”hoppets bekännelse”. Vad innebär detta? För att kunna veta det måste vi läsa sammanhanget i de föregående versarna:
16 Detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med dem. Och sedan säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen, 17 och deras synder och överträdelser ska jag aldrig mer minnas. 18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer. 19 Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 Vi har en stor överstepräst över Guds hus. 22 Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. (Hebr. 10:16-22)
Att hålla fast vid hoppets bekännelse är direkt kopplat till den verklighet vi lever i på grund av det nya förbundet. När Jesus utgjutit sitt blod till försoning för våra synder, så åstadkom detta inte en tillfällig förlåtelse tills nästa gång vi syndar, vilket var fallet med det gamla förbundets djuroffer. Jesu offer av sig själv på korset innebar att världens förgångna, nuvarande och även framtida synder togs bort. På grund av detta – att alla världens synder redan blivit borttagna – behövs inte längre något mer syndoffer (v. 18). Jesus Kristus var det perfekta offerlammet som – en gång för alla – tog bort världens synd.
Tidigare i samma kapitel läser vi:
10 Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla. (Hebr. 10:10)
14 Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas. (Hebr. 10:14)
Gud har för all framtid fullkomnat de som tagit emot Jesus Kristus som sin frälsare och Herre. Vi är alltså inte ”fullkomnade” tills nästa gång vi syndar, utan för all framtid! På grund av detta kan vi ständigt – även i stunder när vi gjort misstag eller rentav syndat – närma oss Gud med frimodighet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete (v. 19, 22).
Att hålla fast vid hoppets bekännelse är med andra ord att hålla fast vid att vi är rättfärdiga och fullkomliga inför Gud – inte på grund av att vi är perfekta i oss själva, utan på grund av Jesu perfekta offer å våra vägnar.
I stunder av misslyckande, när vi inte känner oss rena eller rättfärdiga, står vi fast i tro på vad Jesus har gjort för oss. Orubbligt håller vid fast vid hoppet och bekännelsen att vi är rättfärdiga av nåd genom tro på Jesus – och inte som ett resultat av våra egna prestationer.