¹⁹ Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ²⁰ Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig. ²¹ Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. ²² I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, ²³ men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp. ²⁴ Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? ²⁵ Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

(Rom. 7:19-25)

Det undervisas ofta i kyrkor att vi som kristna – även efter att vi blivit födda på nytt – fortfarande har en ”rest-syndanatur”, som får oss att göra vad vi inte vill och att undvika att göra vad vi egentligen vill – på samma sätt som Paulus beskrivning i Romarbrevets 7:e kapitel.

Många tror att vi som pånyttfödda kristna har två olika naturer som lever sina parallella liv på insidan oss – en god och en ond. Detta brukar ofta beskrivas som att vi har en vit hund och en svart hund på insidan och att ”den vi matar är den som vinner”. Det ligger visserligen en viktig sanning i att om vi föder vårt kött, så kan även pånyttfödda troende begå gärningar som inte är goda. Köttet är dock inte en tvingande syndanatur, utan vårt oförnyade sinne. Jag kommer att förklara detta mer utförligt i kommande undervisningar.

Kampen i Romarbrevets 7:e kapitel beskriver inte livet i Kristus, utan livet under lagen – för det judiska folket, som hade viljan att följa lagens olika bud, men aldrig kunde leva upp till dem, eftersom de hade en syndanatur på insidan. Samma kamp kan även drabba pånyttfödda troende, som i sin egen kraft försöker att behaga Gud och leva rättfärdigt inför Honom, istället för att förtrösta på att de redan har blivit rättfärdiga i Kristus – av nåd genom tro. Låt oss inte bortse ifrån vers 25, som besvarar frågan hur vi kan räddas från ”denna syndens kropp” – genom Jesus Kristus!

I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur

(Kol. 2:11)

När vi blir födda på nytt mottar vi inte bara syndernas förlåtelse och evigt liv. Vi avkläds dessutom vår syndanatur och får en ny och rättfärdig natur på insidan som är skapad till Guds avbild.

⁹ Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar ¹⁰ och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.

(Kol. 3:9-10)

Det är intressant att notera att Paulus, i samband med att han uppmanar troende i det nya förbundet att inte synda, alltid gör detta genom att hänvisa till den nya naturen. Orsaken till varför vi kan och bör undvika synd är att vi är nya skapelser i Kristus, är Paulus budskap.

Förmodligen har du fått höra att troende är ”syndare frälsta av nåd”. Detta är inte helt korrekt. Vi var syndare som blev frälsta av nåd. Men nu – efter att vi har blivit frälsta – är vi inte längre syndare utan ”Guds rättfärdighet i Kristus” (se 2 Kor. 5:21, NKJV). Skillnaden mellan en icke-troende och en pånyttfödd kristen är inte bara att den troende har fått ta emot Guds nåd och syndernas förlåtelse, vilket många tror. Något väldigt viktigt har skett utöver detta: När vi tog emot Jesus fick vi även en ny och rättfärdig natur. Paulus beskriver saken som att vi nu är ”en ande med Gud” (1 Kor. 6:17). Detta innebär att en tredjedel av oss (vi består av ande, kropp och själ) är helt förenad med Gud och skapad till Hans likhet. Gud är ande och relaterar till oss utifrån vilka vi är i vår pånyttfödda ande (Joh. 4:24). Vi är därför inte längre ”syndare frälsta av nåd” – utan heliga och rättfärdiga i Kristus. 

Varför är det viktigt att vi betonar sanningen om att vi som pånyttfödda kristna inte längre dras med en syndanatur som, mer eller mindre, tvingar oss till att begå syndiga gärningar? Därför att det bara är den sanning som har blivit uppenbarad för oss som sätter oss fria:

”Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”

(Joh. 8:32)

Om vi inte känner till att vår gamla syndanatur har tagits bort, utan tror att vi fortfarande dagligen måste tampas med den, så kommer detta att leda till att vi fortsätter att leva som slavar under synden. Det är omöjligt för oss att i längden agera tvärtemot vår egen självbild. Om vi ser oss själva som syndare, kommer vi att fortsätta att synda. Men om vi ser oss själva som rättfärdiga i Kristus, kommer vi att få styrka till att leva ett rättfärdigt liv.

Se dig själv som du verkligen är – helig, ren och rättfärdig i Kristus!