14 Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. 15 Han sade: ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!” (Mar. 1:14-15)
Vi som betonar Guds nåd och det nya förbundet anklagas ibland för att inte predika omvändelse och att vi därmed ”tar lätt på synden”. Men i själva verket är det tvärtom. Vi har insett att synd-problemet var så allvarligt att det bara fanns en lösning: Att Gud sände sin egen Son, Jesus Kristus, till jorden. Universums Skapare blev människa och vandrade bland oss! Jesus, som var helt utan synd, tog på korset på sig hela världens synd. Guds egen Son blev gjord till synd så att vi som syndiga skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet (2 Kor. 5:21)!
Samtidigt tror vi att Jesu verk på korset fick mer långtgående konsekvenser än att bara åstadkomma en tillfällig lösning på synd-problemet. Genom korset utplånades synden en gång för alla (Hebr. 9:26)! Vi tar alltså inte lätt på synden. Vad vi gör är att vi lyfter upp Jesu försoningsdöd till dess rättmätiga plats!
Traditionell omvändelseförkunnelse har nästan alltid varit lagisk och kontraproduktiv. Genom att säga till människor att de skall ändra sitt beteende, sluta göra onda gärningar och börja göra goda gärningar, har vi satt vagnen före hästen. Vi människor kan nämligen inte omvända oss själva så att vi lever ett rättfärdigt liv. Detta på grund av att vi innan vi tog emot Jesus var andligt döda och föddes med en natur som var benägen till synd och överträdelse (se Ef. 2:1-5). Botemedlet är att vi föds på nytt och får en ny och rättfärdig natur på insidan! Detta kan inte ske genom att vi presterar goda gärningar utan bara av nåd genom tro på Jesus!
En helig livsstil och ett förändrat beteende är alltså inte en förutsättning för omvändelse utan istället ett resultat av att sann omvändelse har skett!
Ordet för ”omvändelse” i den grekiska grundtexten, metanoia, betyder inte ”ett förändrat beteende”, utan ”sinnesändring” – dvs ett förändrat tänkande (som i sin tur leder till ett förändrat beteende).
När Jesus predikade ”omvänd er och tro evangeliet”, så skedde detta till en åhörarskara som bestod av det judiska folket, som strävade efter att leva upp till alla bud och regler i Mose lag. Hela deras liv var byggt kring ett gärningsbaserat religiöst system. Jesu budskap var:
”Ändra ert tänkande. Mose lag kan inte ge er evigt liv. Omvänd er ifrån att tro att ni kan förtjäna evigt liv eller Guds välsignelser genom era egna prestationer. Tro istället på evangelium. Tro på Mig.”
Den ”omvändelse” Jesus propagerade för innebar med andra ord att Han introducerade de goda nyheterna om nåden, så att människorna skulle kunna ändra sitt tänkande och förstå vem Gud verkligen är så att de kunde leva i en intim kärleksrelation med Fadern!
Tänk på kvinnan som togs på bar gärning med att begå äktenskapsbrott i Johannesevangeliets 8:e kapitel. Mose lag förespråkade dödsstraff. Istället för att döma henne, gav Jesus henne först nåd genom att säga: ”Inte heller jag dömer dig”. Först därefter sa Han: ”gå och synda inte mer” (Joh. 8:11). När tror du att sann omvändelse skedde i denna kvinnas hjärta? Före Jesus hade frikänt henne eller efteråt? Kvinnan ifråga visste att vad hon hade gjort förtjänade döden i enlighet judarnas lag. Inget indikerar att hon ”omvände sig” genom att ropa till Gud, eller de judiska ledarna, om barmhärtighet. Omvändelsen – det förändrade tänkandet – skedde först efter att hon fått ett möte med Guds villkorslösa kärlek, genom Jesu frikännande dom. Det var erfarenheten av Jesu nåd och barmhärtighet som gav henne kraft att ”gå och inte synda mer”.
Undervisningen om nåden och det nya förbundet ger inte människor en ”licens att synda”. Människor syndar redan utan licens! Hela det gamla testamentet är ett vittnesbörd om att lagar, bud och regler inte kan åstadkomma sann helighet i människors liv. En helig livsstil är enbart ett resultat av att Guds nåd får verka i våra liv.
Undervisningen om nåden och det nya förbundet är alltså i själva verket en omvändelse- och helgelseförkunnelse. Vi uppmanar såväl troende och icke-troende att omvända sig från ”döda gärningar” (Hebr. 6:1) – från att förtrösta på sina egna goda gärningar och prestationer till att bara förtrösta på Jesus och Hans fullbordade verk. Likt aposteln Paulus bryter vi ner fästen och tankebyggnader som reser sig upp mot kunskapen om Gud – med evangeliets mäktiga vapen!
