”Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig.” (Ps. 51:13)
I Psalm 51 hittar vi Davids omvändelsebön till Gud, efter synden med Bat-Seba. Vad vi, som lever i det nya förbundet, framför allt kan lära oss från denna bön idag, är att om vi gör bort oss, handlar felaktigt, eller syndar, så bör vi omvända oss från djupet av vårt hjärta. Synd är alltid fel och alltid allvarligt.
Men det är flera saker i Davids bön som inte längre gäller för oss som är troende i det nya förbundet. Ett exempel på detta hittar vi i vers 13, där David ber Gud att inte ta sin Ande ifrån honom.
Det var helt rätt av David att be på detta sätt. Under det gamla förbundet var den Helige Ande inte utgjuten på jorden som idag – dvs. från och med pingstdagen för 2000 år sedan. Vi läser i det gamla testamentet hur den Helige Ande vid olika stunder och situationer ”kom över” dåtidens profeter och heliga män och kvinnor. Men vi som är pånyttfödda troende i det nya förbundet åtnjuter privilegier som är betydligt mer förmånliga än vad som gällde under det gamla förbundet.
Den som tror på Jesus och bekänner Honom som sin Herre blir född på nytt av den Helige Ande, varefter den Helige Ande bosätter sig i den människan permanent. De som blivit födda på nytt har blivit ”förseglade” av den Helige Ande (Ef. 1:13), vilket bland annat innebär att den Helige Ande inte kommer och går. Han bor i den troende – permanent – och vi är den Helige Andes tempel (1 Kor. 6:19).
13 I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris. (Ef. 1:13-14)
”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud?…” (1 Kor. 6:19)
Än idag är det inte ovanligt att predikanter ber precis som David under det gamla förbundet: ”Käre Gud, ta inte din Helige Ande ifrån oss…” Intentionerna må vara goda, och kanske har dessa predikanter gjort bort sig rejält så att de behöver omvända sig under stor förkrosselse, men faktum är att detta är en antikristlig bön – dvs. en bön som går emot Jesus och Hans fullbordade verk.
Jesus lovade, före sin död på korset, sina lärjungar att Han skulle be Fadern sända dem en Hjälpare – dvs. den Helige Ande – som skulle bo i dem och vara hos dem för alltid:
16 Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: 17 sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er. (Joh. 14:16-17)
Detta löfte uppfylldes på pingstdagen för 2000 år sedan. Sedan dess bor den Helige Ande permanent i alla pånyttfödda troende.
Hebreerbrevet 13:5 säger: ”Gud har själv sagt: ’Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig’.”
I vetskap om att den Helige Ande har bosatt sig i oss och kommit för att vara med oss för alltid, och att Gud själv har lovat att han aldrig skall lämna eller överge oss – hur kan vi då i nästa stund be Gud om att inte ta den Helige Ande ifrån oss? Detta är ren och skär otro. När ledare ber sådana böner idag, så kan detta leda till att vanliga troende börjar tvivla på om man verkligen har den Helige Ande med sig eller inte, vilket i sin tur är mycket allvarligt!
Evangeliets goda nyheter är: Ta emot Jesus, så bosätter sig Han i ditt hjärta genom den Helige Ande. Från den stund du har tagit emot Jesus vare sig kommer eller går den Helige Ande. Han är alltid med dig!
