Att påven Franciskus besökte Sverige i samband med 500-årsjubileet av Reformationen, var i sig självt är en stor paradox. Jag tittade på gudstjänsten från Malmö Arena på tv under ett tiotal minuter. Trots att jag varken letade efter fel, eller något att kunna kritisera, utspelades under dessa få minuter flera saker som helt och hållet går emot biblisk, nytestamentlig tro.
Man överlämnade de församlade till jungfru Marias beskydd och sa att man anförtror alla ”sorger och glädjeämnen, farhågor och drömmar, ja allt” till henne. Man sade vidare att ”vi aldrig behöver vara ensamma i livet därför att Maria alltid är med oss”. Detta istället för att be direkt till Fadern i Jesu namn, endast förtrösta på Honom för beskydd och betona att vi aldrig är ensamma därför att den Helige Ande – inte Maria – alltid är med oss.
Föga förvånande kallade man påven ”Guds ställföreträdare” – ett påstående som det inte finns något som helst bibliskt stöd för. Att vi innehar ett ämbete, eller en position, gör oss definitivt inte per automatik till Guds högsta språkrör. Faktum är att Paulus sa i 2 Korintierbrevet 5 kapitel att alla pånyttfödda troende är Guds ambassadörer, eller representanter, med uppdraget att förmedla ”försoningens ord” (se 2 Kor. 5:18-20).
Man kallade påven ”helige fader” om och om igen. Detta trots att Jesus sa till sina lärjungar, framtidens apostlar (och där Petrus, som enligt katolsk tro var den första påven, måste ha varit närvarande):
8 Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. 9 Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. 10 Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. (Matt. 23:8-10)
Evangeliet ställer alla människor på samma nivå inför Gud. Bara en person får vara den lysande superstjärnan – Jesus Kristus. Även om vi kan ha olika funktioner eller positioner, är ingen förmer än någon annan. Vi är alla bröder och systrar, med samma möjlighet att komma inför Gud och göra vår röst hörd inför Honom.
Paulus sa i 1 Timoteusbrevet:
5 Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen för alla… (1 Tim. 2:5-6)
Det finns bara en medlare mellan Gud och människor: Jesus Kristus. Inte påven, Maria, din pastor, dina föräldrar, din man eller hustru, eller någon annan människa.
I det gamla förbundet, var den Helige Ande inte utgjuten på samma sätt som idag och därför behövde gemene man gå till prästen eller profeten för att höra ifrån Gud. Men i det nya förbundet, ligger hemligheten i att Jesus Kristus bor i oss som har tagit emot honom (Kol. 1:27). Vi är i Honom och Han är i oss. Vi har blivit ”en ande med Gud” (1 Kor. 6:17) och tillhör Kristi kropp på jorden.
Aposteln Johannes sa:
”Men smörjelsen som ni har fått av honom förblir i er, och ni behöver inte någon som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er om allt, och den är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.” (1 Joh. 2:27)
Har vi Jesus på insidan, så har vi också en smörjelse, i form av den Helige Ande, som undervisar oss om allt. På grund av detta, behöver vi ingen annan person till att agera mellanhand mellan oss och Gud, som tänker och fattar beslut åt oss. Nej, vi kan koppla direkt med vår Pappa i himlen. Vår enda medlare, Jesus Kristus, har nämligen öppnat upp dörren till nådens tron, in i det allra heligaste. Andligt sett, sitter vi just nu med Kristus i Himlen (Ef. 2:6) varför det inte är något avstånd mellan oss och Gud. Vi är med Honom i himlen och Han är med oss på jorden – idag!
