Ananias och Safira i ljuset av Guds nåd

En mycket vanlig fråga kopplat till nådesförkunnelsen har att göra med vad som hände med Ananias och Safira i Apostlagärningarnas 5 kapitel, vilket bevisligen utspelade sig efter korset. Om nu Gud har försonat världen med sig själv och inte håller människors synder emot dem därför att straffet för världens synd lades på Jesus – hur kommer det sig att Han straffade Ananias och Safira så att de dog?

Att man överhuvudtaget ställer denna fråga är ofta ett sundhetstecken, som visar att man tänker självständigt och kanske trevande börjat förstå det nya förbundet. En annan relevant fråga i sammanhanget är varför en Guds ängel slog Herodes så att han blev sjuk och senare dog, uppäten av maskar, i Apostlagärningarnas 12 kapitel? Frågan om Herodes kommer att besvaras i en separat artikel.

Låt oss läsa bibeltexten om Ananias och Safira:

1 Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom 2 och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter. 3 Då sade Petrus: “Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? 4 Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud.” 5 När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. 6 De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom. 7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. 8 Petrus frågade henne: “Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?” Hon svarade: “Ja, för det beloppet.” 9 Då sade Petrus till henne: “Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också.” 10 Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. 11 Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det. (Apg. 5:1-11)

Förmodligen har du hört undervisning om att Ananias och Safira var äkta troende, som blev bestraffade för att de försökt ljuga för Gud. Det underförstådda budskapet är inte sällan att vi minsann bör undvika att synda så att vi själva inte ska drabbas av samma vredesdom. Historien används ofta för att ingjuta fruktan för Guds dom i troende – vilket jag menar är mycket olyckligt och helt felaktigt (se angående detta 1 Joh. 4:18).

Jag är övertygad om att Ananias och Safira inte var äkta troende, utan människor som av någon anledning försökte infiltrera den första församlingen; troligtvis för att spionera eller annars för att dra ekonomiska fördelar av det kommunitetsliv som då existerade. Nedan kommer jag att förklara varför jag tror så.

Huruvida deras död var Guds straff eller inte, råder det delade meningar om inom ”nådeskretsar”. Vissa tror att de drabbades av Guds dom, medan andra tror att de dog av chock efter att det stått klart att Petrus och hela församlingen genom den Helige Ande fått reda på att de hade ljugit. En tredje möjlig förklaring skulle kunna vara att de på något sätt hade öppnat upp en dörr för djävulen och att de, efter att ha avslöjats, blev dödade av onda andar. Personligen har jag alltid trott att det var Guds verk att Ananias och Safira dog. Detta av samma anledning som varför Gud i kapitel 12 uttryckligen låg bakom Herodes död (vilket som sagt kommer att behandlas i en separat artikel). Att chocken över att ha blivit upptäckta skulle orsaka att de båda dog av hjärtattack på en och samma dag, känns för mig väldigt osannolikt. Att djävulen låg bakom det hela är visserligen möjligt, men bara något vi kan spekulera om, eftersom bibeltexten inte uttryckligen säger detta.

Varför tror jag att Ananias och Safira inte var äkta troende? Av tre anledningar. 

För det första: Petrus sade till Ananias: “Varför har Satan fyllt ditt hjärta…?” Detta är en mycket stark indikation på att Ananias inte var född på nytt. Poängen med det nya förbundet är nämligen att Gud tagit bort stenhjärtat från de troende och gett dem ett nytt och lydigt hjärta, fyllt av den Helige Ande. En pånyttfödd troende kan omöjligen få sitt hjärta uppfyllt av Satan, eftersom det redan är fyllt av Anden. 

För det andra: Genom hela det nya testamentet, efter korset, brukar äkta troende alltid benämnas som “troende”, “lärjungar” eller “heliga”. Som ett av många exempel på detta kan nämnas en annan Ananias i Apostlagärningarna, samma man som fick uppdraget att söka upp Saulus och be för honom så att han kunde få tillbaka sin syn, efter det dramatiska mötet med Gud på vägen till Damaskus. Det betonas klart och tydligt att denne Ananias var ”en lärjunge” (Apg. 9:10). I Ananias och Safiras fall, ser vi i vers 1 ovan att Ananias benämns som ”en man” medan Safira endast nämns som Ananias hustru. Varken Ananias eller Safira sägs vara ”troende”, ”lärjungar” eller “heliga”, vilket är det vanliga när det refereras till äkta troende.

För det tredje: Om Guds toleransnivå är så låg att Han dödar varje troende som ljuger om pengar, skulle vi idag ha fullt med döda kroppar i varje församling, världen över. Det måste ha funnits ett ont motiv bakom Ananias och Safiras agerande som ledde till att de dog. 

Ofta när vi läser historien om Ananias och Safira brukar vi sluta att läsa i vers 11, men jag är övertygad om att vi finner nyckeln till gåtans lösning i versarna 12-14:

12 Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. 13 Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem. 14 Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. (Apg. 5:12-14)

I dessa verser hittar vi tre kategorier av människor:

  1. ”Ingen av de andra”
  2. ”Folket”
  3. ”Ännu fler” (stora skaror som kom till tro på Herren)

Vi kan bara spekulera i vilka ”ingen av de andra”, som inte vågade ansluta sig till församlingen, var. De måste dock rimligen ha tillhört samma grupp som Ananias och Safira, vilket förklarar varför de inte vågade ansluta sig. Jag tror att dessa människor var lagiska infiltratörer, förmodligen utsända av prästerna och fariséerna för att skapa problem, spionera och ange församlingsmedlemmarna till myndigheterna.

”Folket” i största allmänhet talade däremot väl om församlingen och kan inte ha tillhört samma grupp som av fruktan inte vågade ansluta sig till församlingen i syfte infiltrera den. Hur kan jag veta det? Därför att ”ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor”. I och med att stora skaror bland folket kom till tro och anslöt sig till församlingen, kan ”folket” inte utgöra samma kategori människor som de som av fruktan inte vågade ansluta sig.

Hur kommer det sig då att Guds dom (om vi nu får förmoda att så var fallet) drabbade Ananias och Safira? Hur kunde detta ske efter korset – efter att Jesus, Guds lamm, en gång för alla tagit bort världens synd?

Jag tror att det hände på grund av Guds omsorg för församlingen, de troende och världen. Församlingen var ännu i sin linda, och behövde vid denna tidpunkt på ett särskilt sätt beskyddas mot yttre infiltration så att den kunde få tid att växa sig stark. Hade Gud inte gripit in kanske församlingens existens hade hotats och evangeliets spridning till världens alla hörn avstannat. Utifrån detta perspektiv var domen mot Ananias och Safira inte ett yttryck för Guds vrede gentemot deras synd. Tvärtom var det ett uttryck för Guds nåd och omsorg över sin församling, enskilda troende, och alla de människor som en dag skulle få möjligheten att höra evangelium och säga ja till Jesus.

Facebooktwittermail

Spread the word. Share this post!