Många kristna har fått lära sig att frågan om var vi hamnar i evigheten uteslutande avgörs av huruvida vi trott evangelium och sagt ja till Jesus eller inte – under jordelivet.
Först vill jag poängtera att jag anser att det är mycket viktigt för var och en att ta emot Jesus under jordelivet – om möjligt. Detta av en rad olika anledningar som jag dock inte kommer att gå in på i denna artikel. (För mer om detta, läs slutet på artikeln ”Kommer Guds yttersta vilja att gå i uppfyllelse?”). Men alla får ju inte höra evangelium under sitt jordeliv. Innebär detta att det är kört för dem för all framtid och att de kommer att plågas i helvetet i all oändlighet?
Det finns faktiskt inget skriftställe i bibeln som rakt ut säger att det är det inte är möjligt att bli frälst efter (den fysiska) döden. Vi bör komma ihåg att Gud är Allsmäktig och att allting är möjligt för Honom. Om Gud skulle vilja frälsa någon efter jordelivet, är Han fullt kapabel att göra detta. Det är Jesus som har nycklarna till döden och dödsriket (Upp. 1:18) – inte djävulen. Om Jesus bara vill, kan Han ta fram sina nycklar och låsa upp! Frågan är därmed inte om Gud kan eller ej – utan vad Han vill och i sitt eviga rådslut har förutbestämt.
Nedan kommer jag att presentera 4 olika vittnesbörd från bibelns heliga skrifter, som indikerar att det faktiskt kan vara möjligt att bli frälst, och ta emot evigt liv, även efter döden:
Vittnesbörd 1: De som dog i syndafloden fick höra evangelium
Om det är omöjligt att bli frälst efter döden måste vi utgå ifrån att alla de som dog i Noas flod idag befinner sig i avdelningen för syndare i dödsriket, och senare – när dödsriket kastas i eldsjön (se Upp. 20:14) – kommer att hamna i vad vi brukar benämna ”helvetet”.
Men aposteln Petrus förklarar att Jesus steg ner i dödsriket och predikade evangeliet för de som omkom i floden under Noas tid.
19 I Anden gick han sedan och förkunnade sin seger för andarna i fängelset, 20 för dem som förr hade vägrat lyssna när Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes… (1 Pet. 3:19-20)
Om vad Petrus säger stämmer, bör vi fråga oss själva: Steg Jesus ner i dödsriket för att predika ett budskap som innebar: ”Jag vann seger genom att försona världen med Gud. Men ni kommer tyvärr att få stanna kvar i dödsriket/helvetet för evigt”? Eller predikade Han om sin seger för att uppsöka och frälsa de förlorade? Jag röstar på det sistnämnda, vilket också det aktuella sammanhanget indikerar:
6 Det var därför evangeliet förkunnades också för dem som nu är döda, för att de skulle dömas till kroppen så som människor döms men leva i anden så som Gud lever. (1 Pet. 4:6)
Det är alltså möjligt att ”dömas till kroppen” (genom att gå under i syndafloden), och trots detta att leva i anden ”så som Gud lever” – på grund av att man efter jordelivet fått höra evangelium och sagt ja till Jesus. Dessa verser är en stark indikation på att de som gick under i syndafloden idag är frälsta – under förutsättning att de valde att tro på Jesus när Han kom till dem och förkunnade sitt segerbudskap, eller om de annars i efterhand har åkallat Herren Jesu Kristi namn.
Vittnesbörd 2: Överlämning av en avfällig man till satan så att han kunde bli frälst på Herrens dag
1 Det ryktas faktiskt om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru. 2 Och ändå är ni uppblåsta! I stället borde ni ha blivit så bedrövade att den som gjort det hade drivits ut ur er gemenskap. 3 Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan, som om jag var där, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. När ni är samlade och min ande är hos er med vår Herre Jesu makt, 5 ska den mannen överlämnas åt Satan till köttets fördärv för att anden ska bli frälst på Herrens dag. (1 Kor. 5:1-5)
Paulus överlämnade en medlem i församlingen i Korinth, som levde i sexuell omoral, till satan (dvs. uteslöt honom ur församlingsgemenskapen). (Det är intressant att notera att Paulus inte överlämnade mannen till Gud för att straffas av Honom. Gud straffar nämligen inte människor efter korset i och med att Han genom korset har försonat världen med sig själv.) Syftet med Paulus agerande var dock gott. Det var för att statuera exempel så att mannens omoraliska agerande inte skulle leda till att andra troende började göra samma sak. Orsaken till att Paulus med gott samvete kunde överlämna honom till satan ”till köttets fördärv” (dvs. tills han dött fysiskt), tycks ha varit att han var övertygad om att mannens ande trots detta skulle bli frälst – på Herrens dag.
En vanlig tolkning av detta bibelord är att Gud ibland låter avfälliga kristna dö i förtid, så att de inte ska kunna fortsätta leva ett liv i synd så att deras hjärtan förhärdas till den grad att de inte längre förtröstar på Kristus för sin frälsning, och därmed går evigt förlorade. Men notera att Paulus säger att mannens ande skall bli frälst på Herrens dag. Om mannen ifråga redan var frälst, skulle han väl ha fått komma till paradiset/himlen direkt efter döden? Varför vänta på att anden skall bli frälst på Herrens dag – om anden redan har varit frälst hela tiden? Sammanhanget indikerar således att man till sin ande kan bli frälst efter att man har dött fysiskt.
(Andra menar att ”Herrens dag” i detta sammanhang åsyftar dagen då personen i fråga förhoppningsvis omvänder sig och åkallar Herrens namn – under jordelivets gång. Detta kan delvis stämma i och med att utgången i det aktuella fallet blev att mannen ifråga omvände sig och fick återvända till församlingsgemenskapen, se 2 Kor. 2:1-8).
Vittnesbörd 3: Praktiserandet av dop för de döda
I 1 Korintierbrevets 15 kapitel läser vi något märkligt. När Paulus talar om att alltings slutmål är att Gud skall bli ”allt i alla”, nämner han att det måste vara möjligt för de som dött utan att känna Kristus att uppstå ifrån de döda – och inkluderas i denna ”allt-i-alla-verklighet”. Annars hade det varit meningslöst att låta döpa sig för de döda, resonerar han. Låt oss läsa bibelordet ifråga:
28 Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla. 29 Vad uppnår annars de som döper sig för de döda? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull? (1 Kor. 15:28-29)
Den enda logiska orsaken till varför man döpte sig för de döda, är att man måste ha haft ett hopp om att de ännu skulle kunna bli frälsta – trots att de aldrig tog emot Jesus under jordelivet! Notera dock att Paulus inte säger att det är rätt att man ska låta döpa sig för de döda(!). Varken han eller någon annan apostel uppmanar oss som är troende att syssla med detta. Men Paulus tar upp förekomsten av dop för de döda för att poängtera att det faktiskt är möjligt att bli frälst efter döden! Annars, menar Paulus, hade ju de som praktiserar dop för de döda varit helt ute och cyklat – vilket de uppenbarligen inte var!
Vittnesbörd 4: Varje knä ska böjas och varje mun bekänna att Jesus är Herre
Aposteln Paulus säger i Filipperbrevet att varje knä skall böjas och varje mun bekänna Jesus som Herre – i himlen, på jorden och under jorden:
9 Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,10 för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden,11 och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. (Fil. 2:9-11)
Detta är ett citat från Jesajas 45 kapitel från gamla testamentet. Nedan kommer detta bibelställe, enligt New King James översättning:
23 I have sworn by Myself; The word has gone out of My mouth in righteousness, And shall not return, That to Me every knee shall bow, Every tongue shall take an oath. 24 He shall say, ‘Surely in the Lord I have righteousness and strength. To Him men shall come, And all shall be ashamed Who are incensed against Him. (Is. 45:23-24)
Alla de som befinner sig i himlen, på jorden och ”under jorden” (i dödsriket) – vilket torde inkludera alla som någonsin levt, kommer inte bara bekänna Jesus som Herre. De kommer också att säga att de har sin rättfärdighet och styrka i Honom. Detta indikerar att de nu blivit frälsta! Knappast kommer syndare som står inför att få tillbringa evigheten i helvetet säga att de har sin rättfärdighet och styrka i Kristus! Så talar bara personer som är frälsta – och som tagit emot Jesu egen rättfärdighet.
Att Guds skulle framtvinga en bekännelse av alla människor som inte tog emot Jesus under jordelivet – för att därefter sända dem till en evighet i helvetet – framstår som mycket osannolikt. Gud är en god Gud som inte finner glädje i att bestraffa eller tortera syndare. Guds domar har alltid det yttersta syftet att leda människor till omvändelse och upprättelse.
Vad som händer förresten när man bekänner Jesus som Herre? Hör och häpna. Man blir frälst!
9 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. (Rom. 10:9-10)
”Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.” (Rom. 10:13)
Ett förtydligande: Vi tror på vad bibeln säger om den ”dubbla utgången”
Slutligen vill jag betona det följande: På intet sätt tar vi lätt på frågan om evigheten eller den yttersta domen. Vi tror på den ”dubbla utgången” i den bemärkelse att det vid den yttersta domen är en tydlig skillnad på de som trott på Jesus och tagit emot Honom under jordelivet, gentemot de som inte har gjort det. Det är en tydlig skillnad mellan fåren och getterna. Alla kommer inte att vara inbjudna till Lammets bröllopsmåltid. Evigt liv finns endast i och genom Jesus Kristus.
Men vi tror inte att eldsjön – vad som brukar kallas ”helvetet” – är alltings slutpunkt för de som inte trott evangelium medan de levde på jorden. (För mer om detta, läs artikeln ”Är helvetet evigt”.) Uppenbarelseboken är inte nödvändigtvis en bok som beskriver allt som kommer att ske i kronologisk ordning. Paulus, mannen som fick uppdraget att fullborda Guds ord (se Kol. 1:25, NKJ), beskriver i 1 Kor. 15:28 vad som är alltings slutpunkt: Gud ska bli allt i alla. Detta kommer i sin tur att föregås av att alla knän skall böjas och alla tungor bekänna Jesus som Herre – i himlen, på jorden och under jorden (Fil. 2:9-11).
