Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen. 27 Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå. 28 När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 för vår Gud är en förtärande eld. (Hebr. 12:26-29)
Vi lever i en tid av skakningar av olika slag; skakningar inom finansvärlden, inom världspolitiken, inom kultur, inom sport, inom traditionella medier och sociala medier och inte minst inom Kristi kropp. Gud ligger inte bakom alla skakningar men jag är övertygad om att Han – liksom bibelverserna ovan indikerar – med jämna mellanrum använder vad som sker i världen för att skaka det som skakas kan, så att bara det som inte kan skakas ska bestå.
Det verkar som att alla nyhetsinslag som berör kristen tro nuförtiden handlar om hur personer farit illa på olika sätt i religiösa sammanhang. Även om ensidigheten i nyhetsrapporteringen tveklöst leder till att gemene man får en felaktig bild av inte minst frikyrkliga sammanhang – där så många samhällsviktiga insatser görs i det tysta – är det positivt att religiös manipulation och kontroll inom kristna sammanhang kommer fram i ljuset så att en positiv förändring kan ske.
Av Hebreerbrevets 12:e kapitel framgår att det är något som – oavsett vad som händer i världen – inte kan skakas: Guds rike. Det som Gud med jämna mellanrum skakar bort är med andra ord allt som inte är förenligt med Guds rike och dess principer.
För att få en korrekt uppfattning av vad det är som Gud med jämna mellanrum ”skakar bort”, behöver vi förstå de berörda bibelversarnas sammanhang. Hebreerbrevets övergripande tema är att det nya förbundet har ersatt det gamla förbundet, att det nya förbundet är överlägset det gamla förbundet och att vi som troende kristna inte ska blanda de två förbunden utan bara hålla oss till det nya förbundet.
Låt oss läsa de ovan citerade versarna från Hebreerbrevets 12:e kapitel igen utifrån Hebreerbrevets övergripande tema och i sammanhanget av de närmast föregående verserna:
24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod. 25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen. 27 Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå. 28 När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 för vår Gud är en förtärande eld. (Hebr. 12:24-29)
Av sammanhanget framgår att Jesus är det nya förbundets medlare. Hebreerbrevets läsare uppmanas att inte avvisa ”honom som talar” – dvs. Jesus och Hans budskap om det nya förbundet till följd av att Hans renande blod tagit bort världens synd och därmed talar starkare än Abels blod (som här symboliserar mänsklighetens synd).
När Hebreerbrevets författare talar om att ”allt som kan skakas ska skakas” så är detta ett citat från Haggais bok i det gamla testamentet:
7 Så säger Herren Sebaot: Inom kort ska jag än en gång skaka himlen och jorden, havet och det torra. 8 Jag ska skaka om alla hednafolk, och alla folkens skatter ska komma hit. Och jag ska fylla detta hus med härlighet, säger Herren Sebaot. 9 Mitt är silvret och mitt är guldet, säger Herren Sebaot. 10 Den kommande härligheten hos detta hus ska bli större än den förra, säger Herren Sebaot, och på denna plats ska jag ge frid, säger Herren Sebaot. (Hagg. 2:7-10)
Enligt Haggai hade Guds skakningar ett direkt samband med att härligheten hos det nya judiska templet, efter den babyloniska fångenskapen, skulle bli större än det föregående templets härlighet. Orsaken till att det nya templet hade en större härlighet än Salomos gamla tempel, var att det nya templet fick besök av Jesus Kristus, som ofta undervisade folket på tempelplatsen och dessutom drev bort de som nyttjade templet som en marknadsplats istället för som ett bönens hus för alla folk.
Utifrån det nya testamentets ljus vet vi också att Haggais förutspåelse om att den kommande härligheten ska bli större än den föregående profetiskt syftar på att det nya förbundets härlighet ska bli större än det gamla förbundets härlighet. Detta bekräftas av aposteln Paulus i 2 Korinterbrevets 3:e kapitel:
6 Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv. 7 Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? 9 Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst? 10 Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten. 11 För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består! (2 Kor. 3:7-11)
”Bokstaven som dödar, dödens tjänst som inristades på stenar”, ”fördömelsens tjänst” och ”det som förr hade härlighet men som nu inte har någon härlighet alls” syftar på det gamla förbundet. ”Anden som ger liv, Andens tjänst”, ”rättfärdighetens tjänst” och ”den överväldigande härligheten som består” syftar på det nya förbundet.
Poängen med denna utläggning är följande: Gud skakar det som inte överensstämmer med det nya förbundet. Bara det som är byggt på Guds rike, och i enlighet med Guds rikes principer, ska bestå. Det nya förbundet är Guds rikes ”konstitution” (dvs. grundlag). Det som inte överensstämmer med det nya förbundet är med andra ord oförenligt med Guds rike och kan därmed inte bestå i längden.
Detta är en av förklaringarna till att vissa s.k. ”väckelser” eller ”vågor från Gud” har kommit och gått. Även om många bra saker skedde och människor fick möta Gud, kunde ett fåtal av dessa väckelser bestå under en längre tidsperiod. Varför? Därför att mycket av det som lärdes ut och praktiserades inte var förenligt med det nya förbundet.
Ett exempel på detta är den så kallade ”Pensacola-väckelsen”. Väckelsen ifråga byggde till stor del på syndamedvetenhet och syndabekännelse – i enlighet med det gamla förbundets lära – och inte på uppenbarelsen om vår rättfärdighet i Kristus till följd av Jesu fullbordade verk. Det finns visserligen många vittnesbörd om att de som åkte till Pensacola blev berörda av Gud. Men var finns dessa personer idag? Vad hände med den så kallade väckelsen och vad blev dess långsiktiga frukt?
Ett annat exempel som kan nämnas är den s.k. ”Lakeland-väckelsen” som jag har personlig erfarenhet av, eftersom jag själv var där. Böner som ”Gud, kom ner”, ”Gud, ge oss mer av dig” och ”Gud, vi är desperata efter dig” brukade ofta bedjas. Andemeningen, något förenklat, var: Gud är inte här utan uppe i himlen, men om vi ropar och trugar Honom tillräckligt högt och intensivt så kan vi få uppleva mer av Honom. Detta låter visserligen andligt och bra, men är inte förenligt med det nya förbundets uppenbarelse om ”Kristus i oss” och att vi nu sitter med Honom i den himmelska världen. Huruvida de långsiktiga resultaten av ”Lakeland-väckelsen” blev bra eller inte kan diskuteras; inte minst med tanke på vad som senare skedde med dess förgrundsfigur, Todd Bentley.
Jag är övertygad om att vi nu alltmer går in i en tid där många kristna kyrkor, organisationer och institutioner kommer att skakas i sina grundvalar. Domen börjar med Guds hus (se 1 Pet. 4:17). Även om Gud inte ligger bakom alla dessa skakningar så kommer Han att utnyttja det som sker för att främja Sitt rikes utbredande. När dessa skakningar sker kommer det inom Kristi Kropp som inte är förenligt med det nya förbundet att exponeras och skäras bort.
För stunden kan detta kännas smärtsamt, men när det sker bör vi – liksom Hebreerbrevets författare uppmanar oss – vara tacksamma (se 12:28)! På lång sikt kommer nämligen Kristi kropp – och vi som individuella troende – att gynnas av att allt människoverk skakas bort, så att bara det som är byggt av Gud kan bestå.