8 Men vi vet att lagen är god, om man använder den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga. Lagen är till för dem som misshandlar sin far och mor, för mördare, 10 för dem som lever i otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och allt annat som går emot den sunda läran, 11 enligt evangeliet om den salige Gudens härlighet som har anförtrotts mig. (1 Tim. 1:8-11)
Första Timoteusbrevet tros ha skrivits av Paulus till Timoteus medan Paulus befann sig i Makedonien under mitten av 60-talet efter Kristus. Timoteus – Paulus nära vän, medarbetare och andlige son – var ledare för församlingen i Efesos som tidigare tjänat som bas för Paulus missionsaktiviteter. Brevet innehåller instruktioner till Timoteus bland annat gällande förkunnelse, bön och församlingsorganisation.
Brevet inleds med att Paulus varnar Timoteus för falska lärare som ”ägnar sig åt myter och ändlösa släktregister…som vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller så säkert uttalar sig om” (se 1:3-7).
”Lagen” åsyftar i detta sammanhang Mose lag, dvs. de fem moseböckerna i det gamla testamentet. Precis som idag fanns det gott om predikanter som predikade ett legalistiskt budskap, med fokus på lagar, regler och myter i form av dolda budskap och framtidsförutsägelser i lagens släktregister, bud och föreskrifter i övrigt. Dessa falska lärare predikade – liksom idag – med stort självförtroende ett lagiskt budskap i stället för att använda sig av lagen på det sätt vi som lever i det nya förbundet borde göra – för att visa på Jesus och Hans fullbordade verk (se Luk. 24:27).
Lagen, poängterar Paulus, är inte till för rättfärdiga! Detta är ett radikalt uttalande! Vad Paulus menar är att lagen inte är till för pånyttfödda troende, som har blivit gjorda rättfärdiga av nåd genom tro på Jesus Kristus. Som troende i det nya förbundet lever vi inte under Mose lag. Kristus är lagens slut till rättfärdighet för var och en som tror (Rom. 10:4). Vi som har blivit födda på nytt har fått Guds kärleks-lag skriven i våra hjärtan och har dött från Mose lag (se Rom. 7:4). Den som håller sig till lagen och laggärningar för att på så sätt försöka behaga Gud är i själva verket ”under förbannelse”, betonar Paulus i Galaterbrevet (se Gal. 3:10).
Lagen är rättfärdig och god men har ingen som helst kraft att producera helighet och förändring i djupet av våra hjärtan. Detta kan bara Gud åstadkomma och sker när vi tar emot Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare och blir födda på nytt. Vår gamla syndanatur tas då bort och vi ges i stället en ny och rättfärdig natur på insidan – ”skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet” (Ef. 4:24).
19 Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. 20 Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd. (Rom. 3:19-20)
Allt Mose lag kan göra är alltså att ställa diagnosen: att visa på att alla människor i sig själva är syndare i desperat behov av en Frälsare – Jesus Kristus.
Att använda sig av lagen för att försöka åstadkomma helighet och helgelse bland pånyttfödda troende är i själva verket helt kontraproduktivt. ”Syndens makt kommer av lagen”, poängterar Paulus i Första Korintierbrevet (se 1 Kor. 15:56). Ju mer vi predikar lagen kommer alltså synden att överflöda, medan nåden, renheten och rättfärdigheten överflödar desto mer vi predikar Kristus.
Vad gäller världen som inte tror har lagen fortfarande samma funktion som den alltid har haft: att peka på allas vår synd och ofullkomlighet så att vi ska inse vårt behov av frälsning och syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus.
Paulus förklarar att Mose lag – i stället för att rikta sig till pånyttfödda troende – i själva verket riktar sig till ”laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga…” Lagen är med andra ord ett rättesnöre och riktmärke för den sekulära världen, precis som den var för det judiska folket under lagen.
Judarna, under lagens tidsålder, var inte födda på nytt utan andligt döda människor – precis som alla icke-troende idag. Pånyttfödelsen kunde bli ett faktum först efter att Jesus dött och uppstått ifrån de döda. Jesus kallas den ”förstfödde ifrån de döda” (Kol. 1:18). Den tid då människor kunde bli födda på nytt inträdde med andra ord först efter Jesu död och uppståndelse.
Varje samhälle behöver – liksom det judiska folket under lagen – lagar och regler för att upprätthålla ordning, stabilitet och frid. Ett samhälle utan restriktioner förfaller snart till kaos och anarki. Om samhällets lagar – och ordningsmakten i form av polis och andra myndigheter som övervakar deras efterlevnad – tas bort, dröjer det inte länge förrän folk ger sig ut på stan och plundrar affärerna och matvarubutikerna. Detta har vi nyligen fått se många exempel på från USA under de så kallade Black Lives Matters-upploppen.
Utöver Mose lags huvudfunktion – att visa syndaren att hon är en syndare – har den således även en annan viktig funktion idag. Den ger oss en indikation på vad som är gott och ont, rätt och fel, så att våra länders lagstiftning kan utformas i enlighet med dess grundläggande principer. Detta för att ordning, förutsägbarhet och rättssäkerhet ska kunna upprätthållas i samhället.
Lagen är alltså till för ogudaktiga människor och gudlösa samhällen – men inte för Guds församling. Som Guds församling bör vi i stället använda oss av Mose lag, liksom bibelns heliga skrifter i övrigt, med ett Kristocentriskt syfte – för att alltmer upptäcka och peka på Jesus och Hans fullbordade verk.
